cabreu

Åh vilken härlig dag jag har haft!
Det började med att min katt var vänlig nog att inte jama vid femsnåret utan lugnt och fint sov på vardagsrumsmattan tills jag vaknade, vilket jag gjorde vid 9.30 nåt. Väldans tidigt för en ledig dag men, men. Jag passade på att bädda rent, faktiskt läsa artiklarna i tidningen och inte bara rubrikerna och träna Winsor Pilates i hela 15 minuter. Jag är ingen pilatesmänniska, eller, min rygg är inte gjord för pilates. Skulle tro att den är lite svankig faktiskt, ont som bara den har jag just nu i alla fall.

Sedan ramlade Tessa in framemot halv två-tiden. Vi gick ut i trädgården och åt rödvinbär. Sura som satan, men vi åt dem ändå :P Sedan bestämde vi oss för att det var dags att baka. Jag kände mig grymt sugen på sommarkaka och letade fram receptet i lådan. När väl ingredienserna skulle fram inser vi att det i princip bara finns ägg hemma, av allt vi behöver. Så det blev en snabbsväng ner på ica och sen kunde vi börja!

Vi tog på oss varsitt förkläde, och jag gjorde smeten och Tessa röran (kladdet?) som skulle vara på. Vi var jätteduktiga och sen var det bara att skjutsa in kakan i ugnen, lägga sig på verandan i bikini och vänta i 20 minuter. Det var oerhört varmt och jag blev rastlös, vilket resulterade i att jag hämta mitt nollningsprogram och visade Tessa. Åh vad jag längtar till den 20:e!

När kakan var klar plockade vi lite fler rödvinbär, svartvinbär och delade ett äpple och packade ner. En cola, två glas och en filt senare var vi påväg! Ombytta, såklart :) Vi gick den vägen jag brukade springa och hittade ett ställe som såg mysigt ut på håll men blev värre och värre ju närmare vi kom, jag råkade tvinga med Tessa ut bland höggräs, taggbuskar och brännässlor innan jag insåg att hon hade rätt i att det faktiskt var ett dåligt ställe och vi vände om, tigerrandiga på benen eftersom en kortkort jeanskjol och en knälång linnekjol inte skyddar speciellt bra ute i naturen. Vi promenerade vidare i en evighet och svängde sedan av på en sidostig. Jag visste vart vi var men det kändes ändå sjukt långt så jag kan bara föreställa mig hur Tessa måste ha uppfattat det. Vi två, ute på en stig i våra ballerinaskor. Två fåglar gjorde misstaget att flyga i skogen och vi hoppade till av rädsla och chock. Dumma fågel sa jag, tänk på att vi är stadsmänniskor! Eller, ja, vi är i alla fall en och en halv stadsmänniska! Fåglarna höll sig på avstånd efter det, tro det eller ej.

Vi traskade som sagt på i en mindre evighet och lyckades med bedriften att se två ekorrar som var fruktansvärt söta. Vi kom fram till grustaget, som visade sig vara väldans mysigt och där slog vi oss ner och mumsade på det vi tagit med oss. Tessa ville sitta på grus, i skuggan. Jag ville sitta i gräset, i solen. Så naturligtvis hittade vi en plats där alla fyra delar fanns på en yta lika stor som vår filt! Kanon! Under fikat dök det dessutom upp en häst med ryttare och en hund och dess matte. I övrigt var vi själva. När vi suttit där länge packade vi ihop och gick hemåt. Men först förbi kyrkogården. Det är faktiskt intressant att gå omkring och läsa dels vad folk hette, hur gamla de blev och ibland står det vad de arbetade med och vart de bodde. Vi fortsatte hemåt och kikade på klockan. Halv sju. Det innebar att vi hade varit ute i fyra timmar? Det är för mig en gåta hur vi kunde vara ute så länge.

Sen lagade vi potatisbullar och gjorde sallad, eftersom det var snabbt och enkelt. Nånstans mellan potatisbullarna, apan på animal planet och kelandet med Nikita tappade jag mitt luktsinne, vilket betyder att mat och sånt inte smakar något. Jag käkade en matsked bipollen, eftersom jag inte kände den hemska smaken som det normalt har och sen gjorde vi thé Bela Louisa som kommer från mormor och morfars trädgård. Mitt smakade ingenting, mer som sött varmvatten. Tessa drack upp allt så jag antar att hon tyckte om det. Senare kom hennes mamma och hämtade henne och jag fick det sms jag väntat på hela dagen. Smset som visade sig inte varit värt att vänta på. Får se hur det blir imorn. Den här dagen verkade aldrig ha något slut, vilket var perfekt med undantag från smset.

Jag har inte tid att vara sjuk, så nu är det bäst att mina små åkommor lägger ner projekt "sjuka ner Christina" Imorn ska jag vara frisk när jag vaknar! Sådetså!