Torra tårar, tysta skrik och apati. Tack.

Man gör inte såhär. Inte som du gjort nu. Jag försökte i alla fall, ändrade på mina krav och förväntningar, hann du märka det? Men skulle vi mötas igen håller jag mitt huvud högt, det blir du som får sänka ditt och flacka med blicken.

Nu blir det inget mer, det lovar jag mig själv. Oavsett din anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback