Gatufesten, gatupesten?
Jag har börjat shoppa alldeles för mycket på sista tiden. Eller, egentligen är det väl inte för mycket om man faktiskt har pengarna och ändå lyckas spara? Hur som helst. Jag har inhandlat diverse lisvnödvändiga ting såsom Jonas Gardells bok Jenny, en bikini, tre linnen från Frank Dandy, ett par solglasögon, rouge och tre ögonskuggor, ett halsband från pilgrim, en mjuk "ögonbindel" som man sover med och ja, så har jag ju ätit ute på restauranger.
Ibland måste man få unna sig, och nu har jag gjort det.
Nästa vecka är det gatufesten och jag jobbar ganska mycket. När det är gatufesten och man jobbar förväntas man klaga, så jag klagar. Fast innerst inne vet jag att jag ändå inte hade köpt något tre-dagars band för att gå. Gatufesten är inte bäst på just stället, till skillnad från andra "festivaler" och stadsfester. Nej, nej, gatufesten är alltid bäst innan, hemma hos någon. Tjacka och the gang lyckas alltid med bedriften att sätta de artister som lockar flest unga människor på de minsta scenerna, vilket resulterar i att de mindre (läs. normalstora) tjejerna i panik måste lyftas över kravallstängslen. De stackarna som inte lyfts över, och därför inte måste lämna framträdandet, kippar efter andan i folkhavet som vinglar fram och tillbaka värre än prästens lilla kråka runt midsommarstången. Du ska ha tur om du klarar att se artisten. Skulle du dessutom fortfarande inte ha fått alkohol, svett, blod eller spya på dig efter showen har det skett ett mirakel. Allt medans ett coverband äntrar den stora scenen och kan blicka ut över ett halvtomt torg där publiken utgörs av de som sitter i något öltält och de personer som är påväg till öltälten. "Näääe, ja ä int bitter" ringer i mitt huvud. Jag vet, det är väl inte hela världen och det är oftast så det går till under uppträdanden. Men att det ska vara samma förbaskade visa varje år går mig på nerverna. Så för min del blir det antagligen en eller två av betaldagarna, och fest med vännerna så fort vi inte jobbar.
Nu är det snart juli, vart tog juni vägen? Det går kusligt snabbt.
Ibland måste man få unna sig, och nu har jag gjort det.
Nästa vecka är det gatufesten och jag jobbar ganska mycket. När det är gatufesten och man jobbar förväntas man klaga, så jag klagar. Fast innerst inne vet jag att jag ändå inte hade köpt något tre-dagars band för att gå. Gatufesten är inte bäst på just stället, till skillnad från andra "festivaler" och stadsfester. Nej, nej, gatufesten är alltid bäst innan, hemma hos någon. Tjacka och the gang lyckas alltid med bedriften att sätta de artister som lockar flest unga människor på de minsta scenerna, vilket resulterar i att de mindre (läs. normalstora) tjejerna i panik måste lyftas över kravallstängslen. De stackarna som inte lyfts över, och därför inte måste lämna framträdandet, kippar efter andan i folkhavet som vinglar fram och tillbaka värre än prästens lilla kråka runt midsommarstången. Du ska ha tur om du klarar att se artisten. Skulle du dessutom fortfarande inte ha fått alkohol, svett, blod eller spya på dig efter showen har det skett ett mirakel. Allt medans ett coverband äntrar den stora scenen och kan blicka ut över ett halvtomt torg där publiken utgörs av de som sitter i något öltält och de personer som är påväg till öltälten. "Näääe, ja ä int bitter" ringer i mitt huvud. Jag vet, det är väl inte hela världen och det är oftast så det går till under uppträdanden. Men att det ska vara samma förbaskade visa varje år går mig på nerverna. Så för min del blir det antagligen en eller två av betaldagarna, och fest med vännerna så fort vi inte jobbar.
Nu är det snart juli, vart tog juni vägen? Det går kusligt snabbt.
Kommentarer
Postat av: Tessa
men du skulle ju jobba den här veckan. Då kanske vi kan ta samma tåg? Jag menade ju inte att jag skull åka
hem igår:P ring miiig
Trackback