cabreu

Det är bara att acceptera. Jag sänder ut gubb-vibbar. Och när jag säger gubbe menar jag i det här fallet män som är 40+.
Där går jag, helt vanligt, och arbetar i första klass på tåget. Det går hur bra som helst och alla är trevliga. Jag springer lite fram och tillbaka genom tåget med diverse ärenden men annars är allt lugnt. Vid på och avstigning kliver jag ut på perrongen och säger hej då till resenärerna som kliver av och guidar och hälsar nya resenärer välkomna, naturligtvis. Det är när vi kommer till Gävle som det händer. Det kommer fram en gubbe med en fint ihopvikt liten papperslapp och säger "den här är till dig". Okej tänker jag, det kan väl vara nån som har glömt något på tåget eller har skrivit ner nåt klagomål eller så. Jag tar lappen och kliver på tåget igen. På tåget vecklar jag ut lappen och ser att det längst upp står ett namn och ett telefonnummer och under står det "Hej! Du är supersöt. Skicka ett sms så hör jag av mig!"

Va!? Skriver man sådana lappar nuför tiden? Och jag vet att det låter himlarns elakt, men trodde han att han hade någon chans? På riktigt? Så desperat är jag inte att jag kastar mig i famnen på en man som kunde varit min pappa, såvida han inte heter Johnny Depp, och det gjorde han inte. Jag slängde lappen i första bästa soppåse.
Enligt mina kollegor ska jag ta det som en komplimang, så då gör jag väl det då. Och hoppas att lappen nästa gång inte kommer från en gubbe som passerat sitt bäst-före datum utan från en som är lite färskare ;)