Äntligen en punkt i kapitlet ungdomscrush.
Jag erkänner. Sätter handen på hjärtat och lovar att tala sanning. Jag har känt en kille sedan vi gick i sjuan i högstadiet. Insåg inte då att han tillhörde den där lilla exklusiva skaran av killar som är godhjärtade. En av de som bryr sig, engagerar sig och som faktiskt jobbar för en bra framtid. En av de som om möjligt är lika vackra på utsidan som på insidan. Visst har jag alltid vetat att han varit en bra kille, men det har liksom alltid varit bara en vän. Tills gymnasiet. Då råkade en kompis säga "Har du sett den där killen där borta? Han har så sjukt vackra ögon!" Jag kikade bort mot killen med de sjukt vackra ögonen och insåg att det var han.
Tänk att jag behövde att någon annan kom och pekade och berättade att han var så vacker för att jag skulle kunna se det. Sedan dess har jag haft något av en crush på honom. Men ungefär samtidigt som jag insåg hur jag kände för honom började han dejta en annan tjej och de blev pojk- och flickvän efter ett tag. Och mitt hjärta sved. Jag lovade mig själv att få honom ur mina tankar och "gå vidare" som om vi haft något förhållande, som om han skulle ha anat hur jag kände. Jag som inte ens kunde sätta ord på hur jag kände. Jag hade mer problem att komma över honom som jag aldrig haft än att komma över mitt ex, hur konstigt det än låter.
Att se dem tillsammans var outhärdligt. Att möta sommarn som singeln var inge vidare. När hösten kom och jag fortfarande var ensam gjorde det faktiskt ont. Samma kompis som öppnat mina ögon för honom sa att jag faktiskt rådde för min "singelhet" själv, det var jag som aldrig var nöjd. Jag som valde att vara singel. Hon hade kanske rätt.
Idag berättade samma kompis att min "crush" och hans flickvän fortfarande är tillsammans. Och det gjorde inte alls ont. Faktiskt. Jag kunde till och med le och tänka att jag var glad för honom. I'm finally movin' on!
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd.
För lång eller kort eller smal eller bred
jag vill hitta rätt men jag ser bara fel.
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
men herregud jag kan få bättre än så
Veronica Maggio - Nöjd?
Upplysningvis är kompisen i historien fortfarande en mycket nära vän. Jag har inget annat än den största respekt och kärlek till henne : )
Tänk att jag behövde att någon annan kom och pekade och berättade att han var så vacker för att jag skulle kunna se det. Sedan dess har jag haft något av en crush på honom. Men ungefär samtidigt som jag insåg hur jag kände för honom började han dejta en annan tjej och de blev pojk- och flickvän efter ett tag. Och mitt hjärta sved. Jag lovade mig själv att få honom ur mina tankar och "gå vidare" som om vi haft något förhållande, som om han skulle ha anat hur jag kände. Jag som inte ens kunde sätta ord på hur jag kände. Jag hade mer problem att komma över honom som jag aldrig haft än att komma över mitt ex, hur konstigt det än låter.
Att se dem tillsammans var outhärdligt. Att möta sommarn som singeln var inge vidare. När hösten kom och jag fortfarande var ensam gjorde det faktiskt ont. Samma kompis som öppnat mina ögon för honom sa att jag faktiskt rådde för min "singelhet" själv, det var jag som aldrig var nöjd. Jag som valde att vara singel. Hon hade kanske rätt.
Idag berättade samma kompis att min "crush" och hans flickvän fortfarande är tillsammans. Och det gjorde inte alls ont. Faktiskt. Jag kunde till och med le och tänka att jag var glad för honom. I'm finally movin' on!
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd.
För lång eller kort eller smal eller bred
jag vill hitta rätt men jag ser bara fel.
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
men herregud jag kan få bättre än så
Veronica Maggio - Nöjd?
Upplysningvis är kompisen i historien fortfarande en mycket nära vän. Jag har inget annat än den största respekt och kärlek till henne : )
Kommentarer
Trackback