cabreu

Jag vill se mig själv som en person som inte bangar ur saker. Det finns ingen bättre tändvätska för mig än när någon säger att jag inte kan göra något. Det spelar ingen roll om det handlar om att dricka tio glas vatten i rad, göra en bakåtvolt på en studsmatta eller få mvg på ett prov. Jag gör det, och jag klarar det. I ren protest liksom. Oavsett om jag innerst inne tvivlat på mig själv. 

Fick hem VHS-katalogen idag. "Titta, jag kan plugga i Göteborg, Östersund, Stockholm, Kalmar, Halmstad, Västerås, Norrköping och Lund. Vad kul!" I samma andetag inser jag att det är min framtid jag planerar. Att vad jag än väljer, och förhoppningsvis kommer in på, kommer det att vara avgörande för resten av mitt liv. Ja, jag vet, folk flyttar runt och får nya kontakter och vänjer sig förr eller senare och man kan ju alltid sticka. Men jag är ju ingen bangare, visst? Jag gillar ju förändringar och när det händer saker. Jag ser framemot att flytta och börja universitetslivet. Jag ser framemot att lära känna nya människor, komma bort från inaveln som slukar min egen stad. Jag ser framemot att växa. 

Samtidigt blir jag oroad. Närmsta stad som jag kan tänka mig att plugga i ligger ungefär fyra timmar bort. Fyra timmar är ingenting om man sitter vid datorn, eller om man shoppar eller är på fest. Fyra timmar går fort. Men fyra timmar bort när allt man vill ha är en kram är mycket. Eller när man är sjuk. Och det är lång tid när man inte vill gå på promenad ensam. Visst, jag hittar säkert någon mycket närmre som kan ge mig en kram när jag behöver det, stoppa om mig när jag är sjuk och någon som mer än gärna går på promenad med mig. Men ändå. 

Just nu behöver jag inga fler som säger att jag som är så duktig och ambitiös och vänlig och trevlig och har framtiden framför mig kommer att fixa allt vad flyttande och pluggande innebär. Jag vet det, eller jag trodde i alla fall på det förut. Just nu behöver jag någon som säger att det är totalt jävla omöjligt för mig att flytta och plugga. Någon som säger att jag inte kommer att klara det. Att jag kommer att bli kvar i den här stan för alltid och att jag kommer att jobba på McDonald's resten av mitt liv. För jag vill verkligen flytta och jag vill verkligen plugga. Så, snälla, ge mig den där tändvätskan, för jag behöver den nu.