Jag har vackra meningar i huvudet, men de blir tomma i skrift
Tänkte skriva en dikt. Men då vill jag att den ska rimma. Och ibland försvinner det stora i känslorna när man ska rimma med något. I alla fall för mig. Det är väl kanske därför jag inte är någon poet, utan en medelmåttig wannabee. En alldeles vanlig, dödlig Svensson som försöker sätta ord på saker som egentligen inte har några ord. Känslor som är så finstämda och fragila att de kanske förblir just det för att man inte kan beskriva dem. För att man inte ska beskriva dem.
Du är en sån känsla för mig. Många sådana känslor. Och jag ska låta mig svepas med, med i tankspriddheten du gett mig, i sömnlösheten, i planer och drömmar för framtiden. Jag vill bli uppslukad av kärlek. Förlora mig helt i dess våld, som i låtarna, som i filmerna och som i bra poesi, skrivet av proffs.
Förlåt alla mina infall, förlåt mig för min klumpiga ärlighet och förlåt för att jag försökte ändra dig.