cabreu

Igår var jag fruktansvärt trött när jag kom från jobbet. Det var länge sedan jag var så trött, både psykiskt och fysiskt. Så, jag tänkte ta en tupplur för att blir som folk igen. Lade mig i sängen kl 17 och somnade strax efter. Allt vore ju helt normalt om det inte vore för att jag vaknade först 6.30 idag. Man kan bara inte sova så mycket om man mår som man ska, det är ju sjukt.

Aja, jag överlevde i alla fall : ) Har varit i farten sedan jag vaknade och det ser ut att bli en strålande vacker dag! Jag ska nog ut i "friska luften" som det propageras så starkt för. Sedan blir det in till stan på rajtantajtan :P

En sak har vägrat lämna mig sedan det inträffade. Jag berättade nämligen att mina planer inför sommaren troligtvis inte kommer att se ut som de gjort varje år sedan jag varit sex månader. Att jag kanske kommer stanna hemma och jobba medan min familj reser. "Ensam hemma?" var din kommentar. "Ja, jag och Nikita" svarade jag. Men det är inte själva kommentaren som fastnat, utan hur du sa det. Med glädje och förhoppning i rösten. Jag antar att om jag kunnat läsa dina tankar då skulle jag svarat "Nej, med dig". Visst kan det vara så att jag inbillat mig ditt uttryck men det tror jag knappast. Den var så önskad men samtidigt oväntad att den måste vara äkta. För jag spenderar gärna min sommar med dig.



Lyckan kommer, lyckan går, och det är långt till nästa vår
Nu faller löven över Stångåstan
Nu sitter alla på kafé och snackar skit och dricker te, av gammal slentrian
Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad
Hon har börjat på en ny roman
Det är morgon snart igen, lycka till kära vän, skriv om drömmar Hjärter Dam.

Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå

Lars Winnerbäck - Gråa dagar