cabreu

Idag fick jag reda på att min kusin ska till Afghanistan i februari. AFGHANISTAN! Helvetet på jorden kanske?
Jag vet att det är det han vill, han har tränat och utbildat sig i över tre år för att sånt här. Men det är likförbannat min kusin, i en konflikt som inte kräver hans närvaro. På ett ställe där inga hjältar finns, där alla blir förlorare.
Jag vill inte att han ska vara en förlorare
Det är hans val, hans framtid. Jag kan bara be att han kommer klara sig. Fast Gud redan lämnat kriget för länge sedan.