cabreu

Jag överlevde litteraturseminariet som jag pluggade som en galning inför. Galning ja, för jag hade kanske världens sämsta planering. Nu sitter jag med basgruppsarbetet i sista stund, allt är precis som det brukar med andra ord.

Du gjorde mig mållös idag. Det händer inte så ofta. Men nu ska du flytta, lämna Sundsvall bakom dig just nu och dra ner dina saker till dina föräldrar för enkelhetens skull. Sen ska du söka jobb, resa runt och träffa kompisar. Skaffa någonstans att bo. Västerås. Jag hade kunnat vara där. Du hade kommit dit. Men hade du kommit dit om du vetat att jag varit där? Kanske, kanske inte. Jag vet i alla fall att du är bra mycket närmre mig nu. 1h och 52 minuter med tåg för att vara exakt. Det skulle kunna funka, om man skulle vilja det. 300 kr tur och retur, ungefär. Så nära men så långt borta. Så är du för mig. Närmre, närmare, närmast. Alldeles intill. Men bakom fasaden finns olika värderingar, olika erfarenheter och olika mål i livet. Nej, vi gör nog bäst i att bara prata med varandra lite då och då. Vara tjenisar på stan liksom. Då skapas ingenting och ingenting kan heller förstöras.


Bäst att jag fortsätter att lyssna på Jack Johnson och letar efter ett svar på om könsroller är socialt eller biologiskt betingat. Sen måste jag köpa en matta också, och krokar till gardinerna. Och mjölk och bröd. Se hur du gjorde mig. Västerås. Shit också vad jag är svag.