cabreu

Jag har ett litet golden moment. Det låter kanske töntigt att säga så, men det är sant. Det är faktiskt ingenting jag planerar in, jag brukar ändå lyckas tima det ofta.

Jag pratar om när kyrkklockorna klämtar. En sån finstämd melodi, i någon minut. Jag stannar alltid upp då, stänger av musiken, njuter. Jag vet inte varför jag tycker så mycket om det, kanske tänker jag på skolavslutningar, bröllop, dop, konfirmationer, Portugal eller andra ställen. Kanske är det bara obeskrivligt vackert.

Och just idag skiner solen från en klarblå himmel här. Svårt att tänka sig att det är februari. Och allting. allting, allting , allting, allting ja allt är nästan perfekt som Lasse säger. Nästan perfekt.