Kramar
Jag har kramats ganska mycket på sistonde. alla vill kramas, hela tiden i princip. Men jag saknar en riktig kram, en kram som känns på riktigt. Just idag vill jag att mamma ska krama om mig, så jag bara får gråta i hennes famn. Hon vet alltid så mycket. Och egentligen vet jag inte varför jag vill gråta, men det är bara tufft just nu. Ingenting som riktigt går min väg och det är jag inte van vid.
Jag är inte van vid att stå vid sidan om livet som alla andra lever. Jag är inte van vid att vara med men inte känna mig närvarande. Och ändå är det ingenting som förändrats, bara jag. Sov förövrigt 10 timmar inatt och vaknade ändå utmattad. det borde tas på allvar att all energi är borta. Men vem har tid med det? om 20 minuter börjar föreläsningen som jag ska gå på. Och jag ska fortfarande bädda sängen, borsta tänderna, sminka mig, kamma håret och kanske äta frukost. Packa en väska vore också bra. Lycka till mig själv.
Jag är inte van vid att stå vid sidan om livet som alla andra lever. Jag är inte van vid att vara med men inte känna mig närvarande. Och ändå är det ingenting som förändrats, bara jag. Sov förövrigt 10 timmar inatt och vaknade ändå utmattad. det borde tas på allvar att all energi är borta. Men vem har tid med det? om 20 minuter börjar föreläsningen som jag ska gå på. Och jag ska fortfarande bädda sängen, borsta tänderna, sminka mig, kamma håret och kanske äta frukost. Packa en väska vore också bra. Lycka till mig själv.
Kommentarer
Trackback