Dag ett
Jag hamnade i gruppen CFC (freongaser) och vårt uppdrag var att inhandla en 3-d mensionell groda att fästa på våra vackra namnskyltar och dessutom skulle vi komma på ett gruppnamn där CFC var förkortningen.
Eftersom vi hade en cykelnörd som "bara" pendlar 3 mil varje dag på cykel, bär omkring cykeln INOMHUS eftersom den är dyr, inte dricker alkohol, bara äter efter sin egna tallriksmodell ochinte för något i världen är uppe längre än till kl 22 kom han på den geniala idén att CFC skulle stå för Cykla Fort Cykla. Neheä, du tänkte jag men eftersom det var skitsvårt att komma på nåt annat på CFC så röstade vi nästan igenom det. Fast Cykla Fort Citrusfrukter var också ett alternativ. Sen kom jag på det! (ja, det var faktiskt jag) Jag skämtade om att CFC lät som KFC (Kentucky Fried Chicken) och så föddes Campus Fried Chicken.
Vi hittade grodor på lagerhaus och kände oss mycket nöjda. Vi tog en liten svängom på systembolaget innan vi gick hem igen. Hemma i korridoren stod jag inte längre ut i det extremt skitiga köket så jag började diska och plocka undan och så. Efter en stund kommer min granne, Jocke, ut och säger att han får dåligt samvete om han inte hjälper till att städa. Bra tyckte jag och så städade vi två hela köket. Himlarns fint blev det. Hans tips till mig var att lägga undan lite tallrikar, muggar och bestick som jag diskat så jag kunde använda samma nästa gång. Jej.
På kvällen drog vi till Vasaparken (Norrköping är jättefint!) och lekte lekar, tävlade och grillade. Av typ sex-sju grupper så kom vår grupp tvåa! Vi var hur nöjda som helst och vi hade helt klart det bästa spexet! Efter Vasaparken blev det förfest på Gripen innan vi drog vidare till Ottenfesten. Phaddrarna var så söta och frågade om någon behövde hjälp att hitta hem "Ingen går hem ensam! Inte ens om det är 50 meter!" Men vi var tre som skulle till samma hus så vi klarade oss. Musiken var grym på Otten och det var bara studenter överallt. Nollorna hade naturligtvis sina nolleskyltar, haha, gulligt.
Sista ganska mycket
Sen var det sista gången som jag var in till mina grannar och hälsade på dem, samma sak med Siw och Rolf. Siw blev så ledsen över att jag skulle flytta. Min granne sa att "de som flyttar sådär och pluggar brukar inte flytta tillbaka". Det lät ungefär som om jag skulle försvinna eller dö.
Sen var det sista gången som tjejerna samlades för en picknick. I Hamnträdgården som var snorkall men mysig. Sällskapet var mysigt. Det blev diverse godsaker och mycket skratt. Lite fotografier och några tårar. Jag visste inte att det skulle bli så känslosamt. Blir alldeles tårögd bara jag tänker på det.
Imorn bär det av söderut. Tre fullpacakade resväskor har jag. Plus sånt som inte fick plats i väskorna. Hoppas bara att jag inte glömt något superviktigt. Jag har insett allvaret nu, och det skrämmer mig faktiskt lite. Men bara lite. Det här är nog det största som hänt i mitt liv.
Snart, snart. För snart.
Nu är min kusin och hennes pojkvän på besök. De har bilat genom hela Europa och hittat ända hit upp till bushen. (Tack för GPS, haha) Vi har visat dem lite typiska smågrejer som Södra och Norra Stadsbergen, Alnö, Systembolaget, sjukhuset, så har vi har storhandlat och matchraceat med nån J-80 båt i Sundsvallsbukten. Jag var åskådare eftersom jag är totalt okunnig när det kommer till båtar. Hur som helst så älskar de Sverige, eller, i alla fall vårat Sverige. Min kusins pojkvän säger att han skulle kunna flytta hit idag, han älskar att allt är välorganiserat, lugnt och tyst och att människor pratar "lagom mycket". Sen säger han att naturen inte heller går av för hackor. (Fast inte med just de orden)
Ikväll blir det kräftätning med västerbottenostpaj och imorn blir det surströmming. Tur att jag jobbar då. Fy satan alltså. Man förväntas väl äta surströmming när man bor nära Höga Kusten och så men näe, en enda gång blev jag lurad till det. "Det smakar faktiskt inte illa. Det luktar jätteilla men när man äter är det gott Christina. Du MÅSTE smaka en bit" (Nej det var inte mina föräldrar som sa det :P) Så vad gjorde jag? Höll för näsan allt vad jag kunde och smakade en bit. Tuggade så lite som möjligt och svalde. Släppte taget om näsan och vips så kom strömmingen upp fortare än den gått ner. Den landade finfint på gräsmattan. Så nu är det slutätet.
Idag måste jag packa inför flytten. Och på fredag så träffar jag förhoppningsvis tjejerna och äter middag, om allt går som det ska. Samtidigt som jag ser framemot att träffa dem är det en påminnelse om sånt som jag annars förträngt. Tankar på hur jag ska klara mig utan dem. Jag vet att luktar fjortis långa vägar att säga så men det struntar jag i, för det är sant. Jag får se till att åka hem ofta :) Eller i alla fall inte så sällan. Snart fyller ju Tessa 20, vilket inte får missas. Sen blir det Ida i november, samma sak där, får inte missas. Synd bara att det tar fem och en halv timme med tåg. Fast jag kan ju jobba, och tjäna kosing på att åka hem istället för att spendera. Me like.
Nu ska jag gäspa lite till, ta en kopp kaffe och sätta mig i massagefotöljen här på jobbet. Att ha jour från 04-12 behöver inte vara så pjåkigt.
Turistlunch, jej!
Imorn ska jag äntligen träffa min kusin och hennes pojkvän! :D Eftersom jag har fyra timmar slötid (ungefär) i Stockholm så ska vi träffas och luncha ihop. Det ska bli så otroligt kul! Jag kan leka tolk, vilket om möjligt är ännu roligare :)
Nej, nu ska jag städa vidare och laga mat. Funderar på att baka en rabarberpaj också. Baka. Inte baka. Baka. Inte baka. Baka? Tror jag bakar, man vet ju aldrig vem som kan råka titta förbi och då vill man ju ha nåt att bjuda på liksom.
Oh, Britannia!
Han hade med sig ett helt kamerateam så när han klev av i Sundsvall filmade dem lite. Oh, shit tänkte jag. Nu hamnar man på Insider eller nåt :P Det var tur att jag höll mig bakom kameran, så jag inte kom med, haha.
I övrigt är jag glad för att det är soligt och varmt, lite ångestfylld inför flytten, panikslagen över hur lite tid jag har och hur mycket som fortfarande ska fixas men samtidigt lättad över hur mycket jag fått gjort. Visst ja, jag är lite arg också. På aftonbladet. Numera måste man vara plus-medlem på deras hemsida för att få läsa Ronnies krönikor. Visst tycker jag att han skriver såpass bra att det är värt att betala för, egentligen, men jag vill inte betala för massa annat skit som jag inte utnyttjar. Så från och med nu blir det gratisläsning på jobbet. Eller vart jag nu kan komma över en aftonbladet på en måndag.
Jag har fått en låt på hjärnan och jag vet inte vad den heter. Det är från en reklam på tv.(sällan) Jag tror det är reklam för Premiere League som börjar snart. Först sjunger en tjej "oh, Britannia, Britannia ..." sen hör man hur klacken mer och mer tar över och i slutet är det bara klacken som sjunger. Men jag kan inte texten! Bara just den där Britannia-biten, vilket leder till att jag går runt och nynnar på resten av låten. Måste vara apkul för de i min omgivning.
Imorn ska jag kolla armen på sjukhuset. Med elektroder. Enligt brevet jag fick hem underlättas undersökningen som händerna är varma, ja, jo, det är 30 grader utomhus. Vem fasen har inte varma händer? Hoppas att det inte gör ont i alla fall.
Sista lediga helgen innan flytten.
I fredags gjorde jag stan med Tessa, inte för att jag egentligen skulle ha något men det är alltid trevligt att träffas, snacka och kika på grejer. Jag sparar mig till nästa fredag då det bär av till huvudstaden igen och jag har fyra timmar på stan att göra vad jag vill med.
På kvällen blev det en annan tjejträff, kanske den sista innan alla flyttar från Sundsvall till andra delar av Sverige. Jag körde så jag tvingade bartendern att blanda en alkoholfri drink. Han skrattade lite nedvärderande åt att jag inte drack en "riktig" drink och då svarde jag att det är genom de alkoholfria drinkarna man ser vad som är en bra bartender eller inte. Vem som helst kan blanda ihop sprit men det är inte lika enkelt att göra nåt utan alkohol som inte bara blir saft eller milkshake. (jag vet att det är en konst att blanda en god drink med alkohol, men men) Jag lät inte lika sur när jag sa det som det kanske låter här, faktiskt :P På uteserveringen blev vi sedan vittnen till hur en stor rovfågel flög ikapp och satte klorna i en svala mitt ovanför torget. Jag tror Linda sammanfattade det bäst "sånt där har man ju bara sett på typ animal planet. Fan vad sjukt."
Igår var jag och Tessa jättehurtiga! Långpromenad på Södra med picknick och utsikt som hette duga. Det var faktiskt en hel del människor som dels var ute och gick och dels plockade blåbär brevid stigen. I äkta sommarstugeanda (eller jag-bor-på-landet-anda) hejade vi glatt på alla och de hejade tillbaka. Att sätta sig i bilen igen kändes som en dröm för fötterna och benen. Tessas soffa gick inte heller av för hackor. Det märktes att vi var trötta båda två för vi garvade åt allt : ) Sen hämtade vi oss och åkte ner och köpte kinamat, eller thai eller asian wok eller vad det nu står på fasaden. Stekta nudlar med kyckling och grönsaker var innehållet i alla fall. Inte alltför pjåkigt. Vi åt ute på vår altan och insåg att man skulle vara mycket smalare om man åt allt med pinnar eftersom det tar längre tid. Det är i alla fall ursäkten jag kör med gällande min vikt :P
Idag har jag varit jätteflitig, vattnat alla blommor och buskar i trädgården, sopat altanen, tvättat och strukit kläder, diskat, dammsugit, städat rummet och ja, fejjat på. Ikväll blir det badning med brudarna, äntligen! Årets första dopp för min del.
Nu ska jag ut och sola lite! Känner hur det spritter i hela mig så fort solen kikar fram. Jippie!
Om vi har skinka? Nej, bara svin som dig
Mannen - Har ni nån ost- och skinkmacka?
Jag - Tyvärr. Inte med skinka. Det finns andra smörgåsar. Den här (pekar) har kalkonskinka, det är det närmsta, annars finns bara det som är framme i montern.
Mannen - KALKON!? Vi är väl inga jävla muslimer heller!?
Jag (paff) - Man behöver ju inte vara muslim för att äta kalkon, det beror ju på vad man har för smak.
Mannen - Ja, det har du rätt i. Fast det var synd att ni tog bort skinkmackorna, de var goda. Nähäe, men har ni inte skinka så tar jag ingenting! (vänder på klacken och marscherar ut till sin vagn)
Va!? Finns det människor som honom, fortfarande? Jag avskyr det faktum att uniformen tvingade mig att ge honom service och vara om inte trevlig så i alla fall inte otrevlig. Jävla as. Hoppas att hans nästa skinksmörgås är dålig så han åker på magsjuka. Nu känner jag att jag är på samma nivå som honom, men då får det vara så.
Var det här hets mot folkgrupp? Hatbrott? Jag kunde ju ha varit muslim, eller nån brevid oss kunde ha varit det. Åh, jag blev så arg att det kliades i kroppen!
Imorn blir det Storlien, som sagt. Har hört att alla som åker den sträckan dricker vin i mängder, oavsett veckodag. Kul för mig, fulla människor på ett tåg som kränger. Torka spyor ingår inte i mitt jobb, åh nej, det vägrar jag.
LEDIG! :)
Egentligen avskyr jag sånna uttryck. Carpe Diem. Carpe skit. Ingen lever ju ändå så? Vackra ord som används påtok för ofta och tappar sin innebörd. Ungefär som lågstadiebarn som säger att de älskar varandra. Nej, ledsen att säga det, men det är inte älskar ni gör. Och just nu vet jag att det inte var uttrycket som irriterade mig överhuvudtaget, utan ett telefonsamtal med anklagelser där jag ljög om vartannat och snäste till. Men jag är less, och personen har fått både en och två och tretusen chanser. Nu får det vara nog.
Solen lyser, och även om det blåser ska jag ta min tunika och leggings. Jag bor i Norrland, det blir inte bättre än såhär :P Förlåt för stressen Tessa, det var inte meningen att det skulle vara så mycket folk ombord och att jag skulle jobba med annat. Hoppas resan inte var alltför jobbig. Du sparade i alla fall mellan 700 och 1500 kronor om jag har räknat rätt.
och först nu börjar helgen
Efter det traskade vi vidare och hoppade på båten (färjan?) som tog oss till Grönan. Lasse Stefanz körde "det härä r bara början" när vi kom in, haha. Jörgen spelade på ett chokladhjul och vann självklart en gigantisk Plopp (2130g för att vara exakt) Vi åkte en berg och dalbana och gick i lustiga huset. Jag klarade banan galant i mina svarta pumps, vilket i sig är värt ett första pris. Kvällen blev inte speciellt sen eftersom grönan stängde 23 men på hotellet tog det ett tag att varva ner och så var det ju CSI och annat på tv:n vilket slutade med att jag somnade sent, sov uruselt och klev upp kl 5. Jobbade och väl hemma traskade jag på stan och shoppade ännu mer (tur att det var löning på onsdagen) sen träffade jag tjejerna! Vi fikade och gick runt lite på rean. Är det bara jag eller har den här rean inget slut? Jag vill ha höstkläder nu!
Sen tackade jag för mig och körde hem. Fixade vuxensaker som csn-bidrag, adressändring och sånt. Ringde grandma och pratade lite med henne. Sen var jag så fruktansvärt slut i huvudet att jag lade mig och sov. Och sov och sov och sov. Vaknade när Tessa ringde och frågade om jag ville med och bada. Eftersom jag både är snuvig och vid tillfället varken visste vart jag hade huvudet eller fötterna kom vi fram till att det var bäst om jag stannade hemma och sov. Somnade om igen och vaknade när mamma ringde. Pratade lite med henne med och sen fixade jag middag och diskade lite grejer. Kikade på tv i en timme och sen gick jag och lade mig igen. Hahaha, det låter helt sjukt nu när jag tänker efter.
Idag har jag städat och grejat på hemma. Känner mig helnöjd faktiskt. Mest nöjd är jag över att jag faktiskt hållit mitt löfte till mig själv gällande j. Situationen är jobbig och tråkig, men så är det ibland.
Torra tårar, tysta skrik och apati. Tack.
Nu blir det inget mer, det lovar jag mig själv. Oavsett din anledning.
Sommarens längsta dag?
Det började med att min katt var vänlig nog att inte jama vid femsnåret utan lugnt och fint sov på vardagsrumsmattan tills jag vaknade, vilket jag gjorde vid 9.30 nåt. Väldans tidigt för en ledig dag men, men. Jag passade på att bädda rent, faktiskt läsa artiklarna i tidningen och inte bara rubrikerna och träna Winsor Pilates i hela 15 minuter. Jag är ingen pilatesmänniska, eller, min rygg är inte gjord för pilates. Skulle tro att den är lite svankig faktiskt, ont som bara den har jag just nu i alla fall.
Sedan ramlade Tessa in framemot halv två-tiden. Vi gick ut i trädgården och åt rödvinbär. Sura som satan, men vi åt dem ändå :P Sedan bestämde vi oss för att det var dags att baka. Jag kände mig grymt sugen på sommarkaka och letade fram receptet i lådan. När väl ingredienserna skulle fram inser vi att det i princip bara finns ägg hemma, av allt vi behöver. Så det blev en snabbsväng ner på ica och sen kunde vi börja!
Vi tog på oss varsitt förkläde, och jag gjorde smeten och Tessa röran (kladdet?) som skulle vara på. Vi var jätteduktiga och sen var det bara att skjutsa in kakan i ugnen, lägga sig på verandan i bikini och vänta i 20 minuter. Det var oerhört varmt och jag blev rastlös, vilket resulterade i att jag hämta mitt nollningsprogram och visade Tessa. Åh vad jag längtar till den 20:e!
När kakan var klar plockade vi lite fler rödvinbär, svartvinbär och delade ett äpple och packade ner. En cola, två glas och en filt senare var vi påväg! Ombytta, såklart :) Vi gick den vägen jag brukade springa och hittade ett ställe som såg mysigt ut på håll men blev värre och värre ju närmare vi kom, jag råkade tvinga med Tessa ut bland höggräs, taggbuskar och brännässlor innan jag insåg att hon hade rätt i att det faktiskt var ett dåligt ställe och vi vände om, tigerrandiga på benen eftersom en kortkort jeanskjol och en knälång linnekjol inte skyddar speciellt bra ute i naturen. Vi promenerade vidare i en evighet och svängde sedan av på en sidostig. Jag visste vart vi var men det kändes ändå sjukt långt så jag kan bara föreställa mig hur Tessa måste ha uppfattat det. Vi två, ute på en stig i våra ballerinaskor. Två fåglar gjorde misstaget att flyga i skogen och vi hoppade till av rädsla och chock. Dumma fågel sa jag, tänk på att vi är stadsmänniskor! Eller, ja, vi är i alla fall en och en halv stadsmänniska! Fåglarna höll sig på avstånd efter det, tro det eller ej.
Vi traskade som sagt på i en mindre evighet och lyckades med bedriften att se två ekorrar som var fruktansvärt söta. Vi kom fram till grustaget, som visade sig vara väldans mysigt och där slog vi oss ner och mumsade på det vi tagit med oss. Tessa ville sitta på grus, i skuggan. Jag ville sitta i gräset, i solen. Så naturligtvis hittade vi en plats där alla fyra delar fanns på en yta lika stor som vår filt! Kanon! Under fikat dök det dessutom upp en häst med ryttare och en hund och dess matte. I övrigt var vi själva. När vi suttit där länge packade vi ihop och gick hemåt. Men först förbi kyrkogården. Det är faktiskt intressant att gå omkring och läsa dels vad folk hette, hur gamla de blev och ibland står det vad de arbetade med och vart de bodde. Vi fortsatte hemåt och kikade på klockan. Halv sju. Det innebar att vi hade varit ute i fyra timmar? Det är för mig en gåta hur vi kunde vara ute så länge.
Sen lagade vi potatisbullar och gjorde sallad, eftersom det var snabbt och enkelt. Nånstans mellan potatisbullarna, apan på animal planet och kelandet med Nikita tappade jag mitt luktsinne, vilket betyder att mat och sånt inte smakar något. Jag käkade en matsked bipollen, eftersom jag inte kände den hemska smaken som det normalt har och sen gjorde vi thé Bela Louisa som kommer från mormor och morfars trädgård. Mitt smakade ingenting, mer som sött varmvatten. Tessa drack upp allt så jag antar att hon tyckte om det. Senare kom hennes mamma och hämtade henne och jag fick det sms jag väntat på hela dagen. Smset som visade sig inte varit värt att vänta på. Får se hur det blir imorn. Den här dagen verkade aldrig ha något slut, vilket var perfekt med undantag från smset.
Jag har inte tid att vara sjuk, så nu är det bäst att mina små åkommor lägger ner projekt "sjuka ner Christina" Imorn ska jag vara frisk när jag vaknar! Sådetså!
Ett glas vin eller två hemma hos mig?
I fredags smugglade jag med mig min allra första resenär, jej, vilket lagbrott ;) J blev den utvalde eftersom han lyckdes pricka in en dag och en tid som jag jobbade. Det var himlarns trevligt att ha honom med i nån timme. Synd bara att det var för mycket folk i vagnen för att jag skulle kunna sätta mig ned och snacka med honom vid hans plats. Eftersom folk bara sitter där och egentligen inte har något att göra så tittar de på vad jag gör, hur jag gör, de lyssnar på allt jag säger och missar inte en detalj. Jag är deras privata dokusåpa. Jag har vant mig och oftast bryr jag mig inte om det. Men i fredags störde det, eftersom det innebar att jag inte ville prata med J ute i vagnen. Så bra att han tittade förbi mitt arbetsutrymme lite då och då :)
Sen var jag tvungen att kila ner till de andra vagnarna och hjälpa till i bistron, och när jag kom tillbaka hade J somnat. 20 minuter innan han skulle av. Han var så söt när han sov. Ingen mun på vid gavel, inget dräggel, inga snarkningar. Han såg bara ut som om han slutit ögonen för en sekund. Jag fixade lite grejer och när det var 10 minuter kvar tills han skulle av väckte jag honom genom att smeka honom på kinden. Han såg lite desorienterad ut men hittade snart ett leende. Vi pratade tills han steg av och jag följde honom med blicken tills han försvann in i stationshuset. Behöver jag säga att resten av resan gick i slow-motion?
Funderar på att bjuda hem honom. Eller egentligen funderar jag inte, jag fantiserar. (Inte så sjukt som det låter). Bjuda honom på ett glas vin eller två, se en film och gå på skymningspromenad. Men det blir inte så, det vet jag. Han bjöd visserligen in sig till mig när jag flyttat. Jovisst tänkte jag, vi vet ju alla vad en studentlägenhet duger till. "Förfest, efterfest eller sex, kan jag tänka mig" eller hur var det J? Det var väl det du sa? Det var i alla fall det jag tänkte, men vad jag sa var "absolut, det är bara att komma"
Idag blir det middag med Linda på Tandoori. Och om vi har lust blir det kanske bio efteråt. Passar mig kanoners. Imorn tänkte jag baka Leilas Rabarber Clafouti, den franska äggakakan hon gjorde och som såg fruktansvärt god ut. Sen tänkte jag kila över till Ingrid, min 70-åriga granne och fika med henne : ) Men det blir nog mer mot kvällen, dagen tänkte jag tillbringa med Tessa och Jossi. Om damerna har tid.
Nu; måla naglarna och fixa till mig. Dags att hoppa ur bikinin och in i tunikan.
Åt förresten 75 smultron idag, plockade ur vårat eget lilla land. Gottigott!
Tröttilutt
Ikväll ska vi hälsa på farbror som fyller år, trevligt, trevligt. Men nu har jag ett enormt viktigt uppdrag framför mig; nämligen att ta tillbaka spelrekordet från pappa! Kan inte acceptera att han har det. Det är skönt att lägga stor vikt och prestige i petitesser, ibland.
Jag är tom i huvudet för tillfället, märks det? Det var antagligen mardrömmen som skrämde bort det sista vettet jag hade. Tur att jag är ledig idag :)
Skön lördag
Jag och pappan pratar på om alldagligt ingenting och Simon försöker rita på sina ben och byxor med kritorna han fått av mig. Det faktum att hans pappa och jag dricker kaffe är extremt spännande, tydligen. När de fikat klart och lämnar mig i bistron får jag en slängkyss av Simon och ett enormt leende. Glipor mellan alla små mjölktänder får mitt hjärta att smälta. Sa jag att Simon gillar Pippa? (Ja, Filippa går på ditt dagis Simon, henne är du lite förtjust i va? sa Gardellpappan)
Finns det inget ställe man kan låna Simons på i några timmar? Och kanske lämna in dem när de börjar bli tjuriga? :P
Idag var jag på stan med mamma och shoppade diverse saker. Jag lyckades faktiskt med att inte köpa något till mig, vilket inte heller var tanken. Köpte presenter till släkten och så hade vi sushi-picknick i solskenet. Grymt gott, grymt varmt och grymt härligt. På vägen hem köpte jag några öl till pappa som kommit trea på golftävlingen och vunnit en STOR picknickkorg med tallrikar och bestick för fyra personer. Han blev så glad för ölen, lyckades till och med köpa en sort som han aldrig druckit. Guldstjärna till mig.
Min kusin fyller 22 idag! Grattis till honom!
Min framtid kom med posten.
Om en och en halv vecka drar mina närmaste utomlands. För första gången utan mig. Det betyder att vi nästa vecka kommer att köpa mat och andra grejer som jag ska ha hemma, så jag slipper åka och köpa sånt när de är borta. Bilen ska bli fulltankad också. Hej, jag har ett lyxliv och jag vet om det. Nån kompis kommer säkerligen att bjudas in till övernattning.
Hoppas att Stefan jobbar braiga tider på söndag, så Tessa kan åka ner med mig då :) Vore kanonkul att ha henne ombord i några timmar! Fast det är på söndag. I veckan är det Östersund som gäller. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Genom städer (byar?) jag knappt hört talats om, nåja, hotellrummet visade sig i alla fall vara ett STORT rum med dubbelsäng, soffa, badkar och hela fadderullan. Man skulle ha haft en pojkvän. Man skulle ha smugglat in den pojkvännen på hotellet, hihi. Nu erbjöd jag syrran att följa med, men nej, det ville hon inte.
As I stood there waiting
I realized I don't want it like this
and I decided to leave you
and all the hardloved things you do
Baby since that very day
you haven't crossed my mind
like a thousand times per day
only like ninehoundred and ninetynine
You're a hardloved man
and I'm an easy woman
you're a hardloved man
and I'm just a simple girl
You're a fine looking man
and I'm just an ugly one yeah
you're a lovely man
I can't take this any longer
Miss Li - Hard loved man
Raindrops keep falling on my head
Sedan lämnade jag Helena och Tessa och gick in på gatufestområdet. Dyrt och bra. Smsade j och sökte upp honom i Daltonstältet. Han lämnade sina vänner för att vara med mig. Alltid lika trevlig, alltid lika snygg, som vet vad han ska säga, hur och när. Han som bara behöver se in i mina ögon för att jag ska falla. Igen och igen. Hans hand om min rygg, hans armar som skyddar mig när folket tränger sig förbi, hans famn som jag faller in i, hans kropp som vibrerar när han sjunger med i låtarna och hans händer som kramar mina. Så gör man väl inte om man inte är intresserad? Lite intresserad i alla fall?
Vi skiljdes åt, jag med ett leende som jag hoppas såg lagom avslappnat ut och han såg mig rakt i ögonen och kramade om min hand. Jag gick fast jag inget hellre ville än att vara kvar med honom. Hur som helst, jag hittade Josefin som satt i ett öltält och lyssnade på Timbuktu. Jag slog mig ner och lyssnade till "the botten is nådd" Vilket jäkla drag det var! Vi satt kvar och snackade när hans uppträdande slutat. Josefin bjöd mig på en cider och jag träffade hennes kompis Cecilia och den galne fransmannen Julien som var på nån sorts genomresa och bodde hos Cecilia. Julien gick runt och tog andras slattar. Hällde över och drack. Men det var inte det värsta, åh nej, det värsta var när Josefin och de andra skulle äta senare på natten. Josefin köpte en älgkebab som luktade satan (förlåt men den gjorde det) och Cecilia skulle köpa langos men som vanligt var kön milslång och hon köpte thaimat istället. Då dyker Julien upp från ingenstans med en thaiwookbox i handen, och i boxen ligger en halv langos. Så jag frågar vart han fått tag på maten. Där borta säger han och pekar mot parkbänken/soptunnan. Jag vet inte vilken av dem han menade. Han åt i alla fall någon annans lämnade langos och thaimat. Det var sjukt äckligt. Han känner tydligen inte mig :P Jag frågade om han inte var rädd att få en dödlig sjukdom. Ja, jag vet, men man måste ju gå till det extrema scenariot när man har så livlig fantasi som jag har, haha. Han sa "om jag lever imorron har jag vunnit. Annars har du vunnit" Okej sa jag, jag betalar hellre 40 spänn och lever. Men han är väl modigare än mig. Eller knäppare.
Josefin var så söt. Hon sa att hon var så himla glad att hon träffat mig och att hon såg mig som en lillasyster. Fast inte en yngre lillasyster för hon har en lillasyter som är 87:a men hon är mycket mer omogen än mig, tydligen. En syster av något slag var i alla fall kontentan. Vet inte om det var alkoholen som pratade eller inte (antagligen var det så) men det var så snällt sagt! Vi skålade för att vi var det bästa och snyggaste som hänt SJ och skrattade. Sen satt vi i regnet och sjöng med i allsången i Oscarstältet. "Vadå allsång på Skansen, jävla stockholmare! Nu kör vi allsång i Sundsvall" citat från sångaren som utsåg sig själv till Anders Lundin och rev av gamla klassiker och snackade om hur kåt alla i publiken var och att vi egentligen borde ligga i en grop allesammans och knulla. Sundsvallstvist på allsången? Jag vette katten. Jag ringde taxi mamma och hon och syrran hämtade mig. Genomblöta mig. Det var skönt att komma hem och ta på sig varma myskläder och krypa ner i sängen. Gatufesten var med andra ord helt okej, om man låtsas att det inte regnade : )
Ring mig j, säg att du vill se en film med mig. Eller mysa under en filt medans regnet slår mot rutan. Vi kan bara kura ihop oss och så kan jag lyssna på dina andetag och försöka titta mig mätt på dig, om jag nu kan göra det.
Cider och jour
Efter att ha traskat omkring på stan och kikat på både skor och kläder som jag redan innan visste att jag inte skulle köpa så kom jag på att det kanske vore läge att besöka systembolaget. Sagt och gjort, men först kände jag mig tvungen att inhandla en jordgubbsmönstrad kasse som jag kunde frakta alkoholen i. Systempåse och SJ-kläder är kanske inte den sexigaste kombinationen. Och tänk om man skulle springa på chefen :P
Imorn blir det gatufesten i alla fall, kanske picnic, kanske inte. Kanske löser jag in mig på området, kanske inte. Öltält blir det i alla fall :) Och jag ska ha min aningen tighta tunika som jag just köpt. I färgen som mina vänner envisas om "är min färg". Laxrosa/aprikos skulle jag beskriva den som. Fasen att man inte är brunare!
Picnic någon?
Ett år efter studenten har livet rullat på med jobb, vänner, familj och fritid. Det är som om hjärnan stått på stand-by. Visst har det varit skönt att ta en rejäl paus efter det sjukt jobbiga sista året i gymnasiet men nu är jag inte säker på om det är av bekvämlighet eller förnekelse som jag inte tar tag i livet igen.
Jag gillar inte min kropp men jag tränar inte, jag gillar inte min hy men jag tar inte hand om den som jag borde, jag har tusen frågor om min framtid som säkert har svar men som jag inte orkar söka.
Jag överväger starkt på att bryta mot en princip och tanke jag haft i flera år, för jag trivs inte med mig själv.
Åter igen gråter jag inombords och skrattar bland vänner. Jag har alla medel som kan göra mig lycklig, jag vet vilken väg jag måste gå och hur jag ska ta mig dit. Ändå väljer jag att inte röra mig en enda centimeter åt det hållet.
Åter igen har jag dig i mina tankar. Och du gör mig lika svag, igen. Samtidigt är du den förste som inte fått mig att känna mig ful, och stor och tråkig. Du har till och med sagt att jag haft något extra i mig. Kommer du ihåg?
Gatufesten, gatupesten?
Ibland måste man få unna sig, och nu har jag gjort det.
Nästa vecka är det gatufesten och jag jobbar ganska mycket. När det är gatufesten och man jobbar förväntas man klaga, så jag klagar. Fast innerst inne vet jag att jag ändå inte hade köpt något tre-dagars band för att gå. Gatufesten är inte bäst på just stället, till skillnad från andra "festivaler" och stadsfester. Nej, nej, gatufesten är alltid bäst innan, hemma hos någon. Tjacka och the gang lyckas alltid med bedriften att sätta de artister som lockar flest unga människor på de minsta scenerna, vilket resulterar i att de mindre (läs. normalstora) tjejerna i panik måste lyftas över kravallstängslen. De stackarna som inte lyfts över, och därför inte måste lämna framträdandet, kippar efter andan i folkhavet som vinglar fram och tillbaka värre än prästens lilla kråka runt midsommarstången. Du ska ha tur om du klarar att se artisten. Skulle du dessutom fortfarande inte ha fått alkohol, svett, blod eller spya på dig efter showen har det skett ett mirakel. Allt medans ett coverband äntrar den stora scenen och kan blicka ut över ett halvtomt torg där publiken utgörs av de som sitter i något öltält och de personer som är påväg till öltälten. "Näääe, ja ä int bitter" ringer i mitt huvud. Jag vet, det är väl inte hela världen och det är oftast så det går till under uppträdanden. Men att det ska vara samma förbaskade visa varje år går mig på nerverna. Så för min del blir det antagligen en eller två av betaldagarna, och fest med vännerna så fort vi inte jobbar.
Nu är det snart juli, vart tog juni vägen? Det går kusligt snabbt.
Härlig måndag :)
Vi avslutade dagen med att gå in på kulturmagasinet. Typiskt Tessa. Men det var kul faktiskt, tro det eller ej. Vi var nästan ensamma när vi kikade på hur Sundsvall växt fram ur ruinerna efter branden 1888. Två kockobellos som inte ville något hellre än att slippa historielektionerna gick nu frivilligt och läste det finstilta. Eller två och två, jag kan ju bara prata för mig själv. Så det var väl en kockobello :)
Imorn bär det av mot huvudstaden i gryningen. Åter igen funderar jag över vad jag ska göra alldeles själv. Leta bikini kanske. Äta körsbär i solskenet. Klart är i alla fall att jag ska ladda min Ipod, så ensamheten inte blir alltför påträngande.
Ronnie har så rätt att det gör ont.
Imorn är det nio år sedan han lämnade oss. Nio år av saknad. Du är saknad men inte glömd.