LEDIG! :)

Idag har jag sovit mest hela dagen. Bäst att passa på när man inte varit ledig på en hel vecka. Egentligen vill jag bara ligga i soffan och dåsa bort eftermiddagen också, men jag ska fika sen. Jag ska fika för att som Tessa sa "ångra hellre det du gjort än det du inte gjorde"

Egentligen avskyr jag sånna uttryck. Carpe Diem. Carpe skit. Ingen lever ju ändå så? Vackra ord som används påtok för ofta och tappar sin innebörd. Ungefär som lågstadiebarn som säger att de älskar varandra. Nej, ledsen att säga det, men det är inte älskar ni gör. Och just nu vet jag att det inte var uttrycket som irriterade mig överhuvudtaget, utan ett telefonsamtal med anklagelser där jag ljög om vartannat och snäste till. Men jag är less, och personen har fått både en och två och tretusen chanser. Nu får det vara nog.

Solen lyser, och även om det blåser ska jag ta min tunika och leggings. Jag bor i Norrland, det blir inte bättre än såhär :P Förlåt för stressen Tessa, det var inte meningen att det skulle vara så mycket folk ombord och att jag skulle jobba med annat. Hoppas resan inte var alltför jobbig. Du sparade i alla fall mellan 700 och 1500 kronor om jag har räknat rätt.

och först nu börjar helgen

Jobbade med Josefin i onsdags, äntligen! Hon hade med sig sin Jörgen, trevlig människa det där. Vi kom fram till Stockholm vid 19.30, så det var bara att byta kläder och sen gick vi tre ut och åt. O'Leary's på centralen stängde tydligen sin matservering kl 20.15, så den hann vi inte med utan det fick bli ett ställe på drottninggatan. Det var himlarns mysigt och min fisksoppa med tillhörande vitlöksbröd var hur god som helst!

Efter det traskade vi vidare och hoppade på båten (färjan?) som tog oss till Grönan. Lasse Stefanz körde "det härä r bara början" när vi kom in, haha. Jörgen spelade på ett chokladhjul och vann självklart en gigantisk Plopp (2130g för att vara exakt) Vi åkte en berg och dalbana och gick i lustiga huset. Jag klarade banan galant i mina svarta pumps, vilket i sig är värt ett första pris. Kvällen blev inte speciellt sen eftersom grönan stängde 23 men på hotellet tog det ett tag att varva ner och så var det ju CSI och annat på tv:n vilket slutade med att jag somnade sent, sov uruselt och klev upp kl 5. Jobbade och väl hemma traskade jag på stan och shoppade ännu mer (tur att det var löning på onsdagen) sen träffade jag tjejerna! Vi fikade och gick runt lite på rean. Är det bara jag eller har den här rean inget slut? Jag vill ha höstkläder nu!
Sen tackade jag för mig och körde hem. Fixade vuxensaker som csn-bidrag, adressändring och sånt. Ringde grandma och pratade lite med henne. Sen var jag så fruktansvärt slut i huvudet att jag lade mig och sov. Och sov och sov och sov. Vaknade när Tessa ringde och frågade om jag ville med och bada. Eftersom jag både är snuvig och vid tillfället varken visste vart jag hade huvudet eller fötterna kom vi fram till att det var bäst om jag stannade hemma och sov. Somnade om igen och vaknade när mamma ringde. Pratade lite med henne med och sen fixade jag middag och diskade lite grejer. Kikade på tv i en timme och sen gick jag och lade mig igen. Hahaha, det låter helt sjukt nu när jag tänker efter.

Idag har jag städat och grejat på hemma. Känner mig helnöjd faktiskt. Mest nöjd är jag över att jag faktiskt hållit mitt löfte till mig själv gällande j. Situationen är jobbig och tråkig, men så är det ibland. 

Torra tårar, tysta skrik och apati. Tack.

Man gör inte såhär. Inte som du gjort nu. Jag försökte i alla fall, ändrade på mina krav och förväntningar, hann du märka det? Men skulle vi mötas igen håller jag mitt huvud högt, det blir du som får sänka ditt och flacka med blicken.

Nu blir det inget mer, det lovar jag mig själv. Oavsett din anledning.

Sommarens längsta dag?

Åh vilken härlig dag jag har haft!
Det började med att min katt var vänlig nog att inte jama vid femsnåret utan lugnt och fint sov på vardagsrumsmattan tills jag vaknade, vilket jag gjorde vid 9.30 nåt. Väldans tidigt för en ledig dag men, men. Jag passade på att bädda rent, faktiskt läsa artiklarna i tidningen och inte bara rubrikerna och träna Winsor Pilates i hela 15 minuter. Jag är ingen pilatesmänniska, eller, min rygg är inte gjord för pilates. Skulle tro att den är lite svankig faktiskt, ont som bara den har jag just nu i alla fall.

Sedan ramlade Tessa in framemot halv två-tiden. Vi gick ut i trädgården och åt rödvinbär. Sura som satan, men vi åt dem ändå :P Sedan bestämde vi oss för att det var dags att baka. Jag kände mig grymt sugen på sommarkaka och letade fram receptet i lådan. När väl ingredienserna skulle fram inser vi att det i princip bara finns ägg hemma, av allt vi behöver. Så det blev en snabbsväng ner på ica och sen kunde vi börja!

Vi tog på oss varsitt förkläde, och jag gjorde smeten och Tessa röran (kladdet?) som skulle vara på. Vi var jätteduktiga och sen var det bara att skjutsa in kakan i ugnen, lägga sig på verandan i bikini och vänta i 20 minuter. Det var oerhört varmt och jag blev rastlös, vilket resulterade i att jag hämta mitt nollningsprogram och visade Tessa. Åh vad jag längtar till den 20:e!

När kakan var klar plockade vi lite fler rödvinbär, svartvinbär och delade ett äpple och packade ner. En cola, två glas och en filt senare var vi påväg! Ombytta, såklart :) Vi gick den vägen jag brukade springa och hittade ett ställe som såg mysigt ut på håll men blev värre och värre ju närmare vi kom, jag råkade tvinga med Tessa ut bland höggräs, taggbuskar och brännässlor innan jag insåg att hon hade rätt i att det faktiskt var ett dåligt ställe och vi vände om, tigerrandiga på benen eftersom en kortkort jeanskjol och en knälång linnekjol inte skyddar speciellt bra ute i naturen. Vi promenerade vidare i en evighet och svängde sedan av på en sidostig. Jag visste vart vi var men det kändes ändå sjukt långt så jag kan bara föreställa mig hur Tessa måste ha uppfattat det. Vi två, ute på en stig i våra ballerinaskor. Två fåglar gjorde misstaget att flyga i skogen och vi hoppade till av rädsla och chock. Dumma fågel sa jag, tänk på att vi är stadsmänniskor! Eller, ja, vi är i alla fall en och en halv stadsmänniska! Fåglarna höll sig på avstånd efter det, tro det eller ej.

Vi traskade som sagt på i en mindre evighet och lyckades med bedriften att se två ekorrar som var fruktansvärt söta. Vi kom fram till grustaget, som visade sig vara väldans mysigt och där slog vi oss ner och mumsade på det vi tagit med oss. Tessa ville sitta på grus, i skuggan. Jag ville sitta i gräset, i solen. Så naturligtvis hittade vi en plats där alla fyra delar fanns på en yta lika stor som vår filt! Kanon! Under fikat dök det dessutom upp en häst med ryttare och en hund och dess matte. I övrigt var vi själva. När vi suttit där länge packade vi ihop och gick hemåt. Men först förbi kyrkogården. Det är faktiskt intressant att gå omkring och läsa dels vad folk hette, hur gamla de blev och ibland står det vad de arbetade med och vart de bodde. Vi fortsatte hemåt och kikade på klockan. Halv sju. Det innebar att vi hade varit ute i fyra timmar? Det är för mig en gåta hur vi kunde vara ute så länge.

Sen lagade vi potatisbullar och gjorde sallad, eftersom det var snabbt och enkelt. Nånstans mellan potatisbullarna, apan på animal planet och kelandet med Nikita tappade jag mitt luktsinne, vilket betyder att mat och sånt inte smakar något. Jag käkade en matsked bipollen, eftersom jag inte kände den hemska smaken som det normalt har och sen gjorde vi thé Bela Louisa som kommer från mormor och morfars trädgård. Mitt smakade ingenting, mer som sött varmvatten. Tessa drack upp allt så jag antar att hon tyckte om det. Senare kom hennes mamma och hämtade henne och jag fick det sms jag väntat på hela dagen. Smset som visade sig inte varit värt att vänta på. Får se hur det blir imorn. Den här dagen verkade aldrig ha något slut, vilket var perfekt med undantag från smset.

Jag har inte tid att vara sjuk, så nu är det bäst att mina små åkommor lägger ner projekt "sjuka ner Christina" Imorn ska jag vara frisk när jag vaknar! Sådetså!

Ett glas vin eller två hemma hos mig?

I fredags smugglade jag med mig min allra första resenär, jej, vilket lagbrott ;) J blev den utvalde eftersom han lyckdes pricka in en dag och en tid som jag jobbade. Det var himlarns trevligt att ha honom med i nån timme. Synd bara att det var för mycket folk i vagnen för att jag skulle kunna sätta mig ned och snacka med honom vid hans plats. Eftersom folk bara sitter där och egentligen inte har något att göra så tittar de på vad jag gör, hur jag gör, de lyssnar på allt jag säger och missar inte en detalj. Jag är deras privata dokusåpa. Jag har vant mig och oftast bryr jag mig inte om det. Men i fredags störde det, eftersom det innebar att jag inte ville prata med J ute i vagnen. Så bra att han tittade förbi mitt arbetsutrymme lite då och då :)
Sen var jag tvungen att kila ner till de andra vagnarna och hjälpa till i bistron, och när jag kom tillbaka hade J somnat. 20 minuter innan han skulle av. Han var så söt när han sov. Ingen mun på vid gavel, inget dräggel, inga snarkningar. Han såg bara ut som om han slutit ögonen för en sekund. Jag fixade lite grejer och när det var 10 minuter kvar tills han skulle av väckte jag honom genom att smeka honom på kinden. Han såg lite desorienterad ut men hittade snart ett leende. Vi pratade tills han steg av och jag följde honom med blicken tills han försvann in i stationshuset. Behöver jag säga att resten av resan gick i slow-motion?

Funderar på att bjuda hem honom. Eller egentligen funderar jag inte, jag fantiserar. (Inte så sjukt som det låter). Bjuda honom på ett glas vin eller två, se en film och gå på skymningspromenad. Men det blir inte så, det vet jag. Han bjöd visserligen in sig till mig när jag flyttat. Jovisst tänkte jag, vi vet ju alla vad en studentlägenhet duger till. "Förfest, efterfest eller sex, kan jag tänka mig" eller hur var det J? Det var väl det du sa? Det var i alla fall det jag tänkte, men vad jag sa var "absolut, det är bara att komma"

Idag blir det middag med Linda på Tandoori. Och om vi har lust blir det kanske bio efteråt. Passar mig kanoners. Imorn tänkte jag baka Leilas Rabarber Clafouti, den franska äggakakan hon gjorde och som såg fruktansvärt god ut. Sen tänkte jag kila över till Ingrid, min 70-åriga granne och fika med henne : ) Men det blir nog mer mot kvällen, dagen tänkte jag tillbringa med Tessa och Jossi. Om damerna har tid.

Nu; måla naglarna och fixa till mig. Dags att hoppa ur bikinin och in i tunikan.
Åt förresten 75 smultron idag, plockade ur vårat eget lilla land. Gottigott!


Tröttilutt

Det positiva väger mer än det negativa just nu. Ta i trä.

Ikväll ska vi hälsa på farbror som fyller år, trevligt, trevligt. Men nu har jag ett enormt viktigt uppdrag framför mig; nämligen att ta tillbaka spelrekordet från pappa! Kan inte acceptera att han har det. Det är skönt att lägga stor vikt och prestige i petitesser, ibland.

Jag är tom i huvudet för tillfället, märks det? Det var antagligen mardrömmen som skrämde bort det sista vettet jag hade. Tur att jag är ledig idag :)

Skön lördag

Världens goaste kille heter Simon och är nästan två år gammal. Han säger pizzaaaaaah med eftertryck och tindrar med ögonen. Han pekar på det fika han vill ha och säger cola och bulle, åter igen med eftertryck. Simon har klarblåa ögon och en blond kaluffs, en grönrutig skjorta och knälånga byxor. Han pappa är jättetrevlig och påminner faktiskt lite om Jonas Gardell. Pappan berättar att "det är den här tjejen som är chef över bullarna och fikat". Simon bryr sig inte, han vill bara ha pizza.
Jag och pappan pratar på om alldagligt ingenting och Simon försöker rita på sina ben och byxor med kritorna han fått av mig. Det faktum att hans pappa och jag dricker kaffe är extremt spännande, tydligen. När de fikat klart och lämnar mig i bistron får jag en slängkyss av Simon och ett enormt leende. Glipor mellan alla små mjölktänder får mitt hjärta att smälta. Sa jag att Simon gillar Pippa? (Ja, Filippa går på ditt dagis Simon, henne är du lite förtjust i va? sa Gardellpappan) 

Finns det inget ställe man kan låna Simons på i några timmar? Och kanske lämna in dem när de börjar bli tjuriga? :P

Idag var jag på stan med mamma och shoppade diverse saker. Jag lyckades faktiskt med att inte köpa något till mig, vilket inte heller var tanken. Köpte presenter till släkten och så hade vi sushi-picknick i solskenet. Grymt gott, grymt varmt och grymt härligt. På vägen hem köpte jag några öl till pappa som kommit trea på golftävlingen och vunnit en STOR picknickkorg med tallrikar och bestick för fyra personer. Han blev så glad för ölen, lyckades till och med köpa en sort som han aldrig druckit. Guldstjärna till mig.

Min kusin fyller 22 idag! Grattis till honom!

Min framtid kom med posten.

Åh, det händer så mycket nu! Har så mycket att planera, så mycket att ta tag i, mestadels känns det roligt faktiskt! Även om jag får vissa panikattacker och önskar att jag vore dagisliten igen, eller nåt åt det hållet :P Norrköping blir det i alla fall. Det var nog bra att fysiken gick åt helskotta i alla fall, för nu är jag liksom beredd på Norrköping och ser framemot det, även om många tycker att jag borde plugga någon annanstans. Tycka kan de ju få göra.

Om en och en halv vecka drar mina närmaste utomlands. För första gången utan mig. Det betyder att vi nästa vecka kommer att köpa mat och andra grejer som jag ska ha hemma, så jag slipper åka och köpa sånt när de är borta. Bilen ska bli fulltankad också. Hej, jag har ett lyxliv och jag vet om det. Nån kompis kommer säkerligen att bjudas in till övernattning.

Hoppas att Stefan jobbar braiga tider på söndag, så Tessa kan åka ner med mig då :) Vore kanonkul att ha henne ombord i några timmar! Fast det är på söndag. I veckan är det Östersund som gäller. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Genom städer (byar?) jag knappt hört talats om, nåja, hotellrummet visade sig i alla fall vara ett STORT rum med dubbelsäng, soffa, badkar och hela fadderullan. Man skulle ha haft en pojkvän. Man skulle ha smugglat in den pojkvännen på hotellet, hihi. Nu erbjöd jag syrran att följa med, men nej, det ville hon inte.




As I stood there waiting
I realized I don't want it like this
and I decided to leave you
and all the hardloved things you do

Baby since that very day
you haven't crossed my mind
like a thousand times per day
only like ninehoundred and ninetynine

You're a hardloved man
and I'm an easy woman
you're a hardloved man
and I'm just a simple girl

You're a fine looking man
and I'm just an ugly one yeah
you're a lovely man
I can't take this any longer

Miss Li - Hard loved man

Raindrops keep falling on my head

Det blev gatufesten i alla fall. I regn som aldrig hade något slut. Men kvällen inleddes hos Tessa i alldeles lagom tappning med vindruvor, cocktailglas, grym musik och trevligt sällskap. Sen inleddes operation taxi. Det finns tydligen massor av taxibolag i Sundsvallsområdet. Det finns två bolag som man vågar ringa ;) Så jag och Helena ringde som galningar på de två numren utan någon större framgång. Efter typ 30 minuter kom jag fram. Taxin kom fem minuter senare och körde oss den enormt långa sträckan in till city. Det tog fem minuter med taxin, trafikljusstopp inräknat. Vi hittade ner till kårhusets öltält och köpte naturligtvis varsin öl och satte oss och njöt av "One night band" och deras välbekanta repertoar.

Sedan lämnade jag Helena och Tessa och gick in på gatufestområdet. Dyrt och bra. Smsade j och sökte upp honom i Daltonstältet. Han lämnade sina vänner för att vara med mig. Alltid lika trevlig, alltid lika snygg, som vet vad han ska säga, hur och när. Han som bara behöver se in i mina ögon för att jag ska falla. Igen och igen. Hans hand om min rygg, hans armar som skyddar mig när folket tränger sig förbi, hans famn som jag faller in i, hans kropp som vibrerar när han sjunger med i låtarna och hans händer som kramar mina. Så gör man väl inte om man inte är intresserad? Lite intresserad i alla fall? 

Vi skiljdes åt, jag med ett leende som jag hoppas såg lagom avslappnat ut och han såg mig rakt i ögonen och kramade om min hand. Jag gick fast jag inget hellre ville än att vara kvar med honom. Hur som helst, jag hittade Josefin som satt i ett öltält och lyssnade på Timbuktu. Jag slog mig ner och lyssnade till "the botten is nådd" Vilket jäkla drag det var! Vi satt kvar och snackade när hans uppträdande slutat. Josefin bjöd mig på en cider och jag träffade hennes kompis Cecilia och den galne fransmannen Julien som var på nån sorts genomresa och bodde hos Cecilia. Julien gick runt och tog andras slattar. Hällde över och drack. Men det var inte det värsta, åh nej, det värsta var när Josefin och de andra skulle äta senare på natten. Josefin köpte en älgkebab som luktade satan (förlåt men den gjorde det) och Cecilia skulle köpa langos men som vanligt var kön milslång och hon köpte thaimat istället. Då dyker Julien upp från ingenstans med en thaiwookbox i handen, och i boxen ligger en halv langos. Så jag frågar vart han fått tag på maten. Där borta säger han och pekar mot parkbänken/soptunnan. Jag vet inte vilken av dem han menade. Han åt i alla fall någon annans lämnade langos och thaimat. Det var sjukt äckligt. Han känner tydligen inte mig :P Jag frågade om han inte var rädd att få en dödlig sjukdom. Ja, jag vet, men man måste ju gå till det extrema scenariot när man har så livlig fantasi som jag har, haha. Han sa "om jag lever imorron har jag vunnit. Annars har du vunnit" Okej sa jag, jag betalar hellre 40 spänn och lever. Men han är väl modigare än mig. Eller knäppare. 

Josefin var så söt. Hon sa att hon var så himla glad att hon träffat mig och att hon såg mig som en lillasyster. Fast inte en yngre lillasyster för hon har en lillasyter som är 87:a men hon är mycket mer omogen än mig, tydligen. En syster av något slag var i alla fall kontentan. Vet inte om det var alkoholen som pratade eller inte (antagligen var det så) men det var så snällt sagt! Vi skålade för att vi var det bästa och snyggaste som hänt SJ och skrattade. Sen satt vi i regnet och sjöng med i allsången i Oscarstältet. "Vadå allsång på Skansen, jävla stockholmare! Nu kör vi allsång i Sundsvall" citat från sångaren som utsåg sig själv till Anders Lundin och rev av gamla klassiker och snackade om hur kåt alla i publiken var och att vi egentligen borde ligga i en grop allesammans och knulla. Sundsvallstvist på allsången? Jag vette katten. Jag ringde taxi mamma och hon och syrran hämtade mig. Genomblöta mig. Det var skönt att komma hem och ta på sig varma myskläder och krypa ner i sängen. Gatufesten var med andra ord helt okej, om man låtsas att det inte regnade : )

Ring mig j, säg att du vill se en film med mig. Eller mysa under en filt medans regnet slår mot rutan. Vi kan bara kura ihop oss och så kan jag lyssna på dina andetag och försöka titta mig mätt på dig, om jag nu kan göra det.  

Cider och jour

Idag har jag mitt livs första jour. Det betyder att jag måste befinna mig mer eller mindre på kontoret, redo att hoppa på första bästa tåg och jobba. Om nu någon skulle fattas bara sådär helt plötsligt. Oh, well. Inga civila kläder hade jag med mig heller, så när jag gick en snabb sväng på stan gjorde jag det i uniformen. Snacka om att dra till sig blickar. En kvinna med ett barn frågade hur man hittade till centrum, en man frågade om tåget till Östersund hade gått eller inte. Alltid redo, moi?

Efter att ha traskat omkring på stan och kikat på både skor och kläder som jag redan innan visste att jag inte skulle köpa så kom jag på att det kanske vore läge att besöka systembolaget. Sagt och gjort, men först kände jag mig tvungen att inhandla en jordgubbsmönstrad kasse som jag kunde frakta alkoholen i. Systempåse och SJ-kläder är kanske inte den sexigaste kombinationen. Och tänk om man skulle springa på chefen :P

Imorn blir det gatufesten i alla fall, kanske picnic, kanske inte. Kanske löser jag in mig på området, kanske inte. Öltält blir det i alla fall :) Och jag ska ha min aningen tighta tunika som jag just köpt. I färgen som mina vänner envisas om "är min färg". Laxrosa/aprikos skulle jag beskriva den som. Fasen att man inte är brunare!

Picnic någon?

Jag tänker alldeles för mycket på saker som är totalt betydelselösa. Och alldeles för lite på saker jag borde tänka på, som min framtid.
Ett år efter studenten har livet rullat på med jobb, vänner, familj och fritid. Det är som om hjärnan stått på stand-by. Visst har det varit skönt att ta en rejäl paus efter det sjukt jobbiga sista året i gymnasiet men nu är jag inte säker på om det är av bekvämlighet eller förnekelse som jag inte tar tag i livet igen.

Jag gillar inte min kropp men jag tränar inte, jag gillar inte min hy men jag tar inte hand om den som jag borde, jag har tusen frågor om min framtid som säkert har svar men som jag inte orkar söka.
Jag överväger starkt på att bryta mot en princip och tanke jag haft i flera år, för jag trivs inte med mig själv.
Åter igen gråter jag inombords och skrattar bland vänner. Jag har alla medel som kan göra mig lycklig, jag vet vilken väg jag måste gå och hur jag ska ta mig dit. Ändå väljer jag att inte röra mig en enda centimeter åt det hållet.

Åter igen har jag dig i mina tankar. Och du gör mig lika svag, igen. Samtidigt är du den förste som inte fått mig att känna mig ful, och stor och tråkig. Du har till och med sagt att jag haft något extra i mig. Kommer du ihåg?