cabreu

Det finns så mycket att säga. Men mest av allt är det skönt nu. Så fruktansvärt skönt. Från att slippa laga mat, diska, handla och städa till att få träffa familjen, vännerna och andra bekanta.
När jag bodde i Sundsvall längtade jag så sjukt mycket efter att få lämna staden. Nu älskar jag att komma hem igen. Just i denna stund är allt bra. Just nu. Med bokade Moneybrother biljetter den 23:e november, och Winnerbäck lurandes runt hörnet. Med Mip-sittningen på fredag nästa vecka och Tallin och spa redan nu.

Ibland önskar jag att jag gjort andra val i livet. Ibland inte. Vad jag känner just nu är både ock. När jag ser tillbaka på vägskälet jag stod i, ser jag inget annat riktigt val än det jag gjorde. Men tänk om jag valt den andra vägen. Bara tänk. Så mycket hade varit annorlunda. Allt hade varit annorlunda. Det hade kanske ändå varit som det är nu.

Är jag nöjd med den personen jag är idag? Kan jag vara stolt över mig själv?


Nu gråter jag igen, tillsynes utan uppenbar anledning. Man gråter inte utan anledning, så vad är det då jag trängt undan? Minnen som inte längre kan blir till bilder, ord och dofter, utan bara till känslor. En känsla. Ånger.

Idag fick jag reda på att min kusin ska till Afghanistan i februari. AFGHANISTAN! Helvetet på jorden kanske?
Jag vet att det är det han vill, han har tränat och utbildat sig i över tre år för att sånt här. Men det är likförbannat min kusin, i en konflikt som inte kräver hans närvaro. På ett ställe där inga hjältar finns, där alla blir förlorare.
Jag vill inte att han ska vara en förlorare
Det är hans val, hans framtid. Jag kan bara be att han kommer klara sig. Fast Gud redan lämnat kriget för länge sedan.

Idag har jag minsann varit på bra humör. Det brukar jag vara när jag är med Skalle :) För efter att vi tillbringat största delen av vårt basgruppsmöte med att rita gubbar på Skalles hand samt skriva upp min "lyx-önskelista" på hans arm så traskade vi hem och tog en kort paus. Skalle insåg att han hade tråkigt hemma och jag också hade tråkigt så vi bestämde oss för att gå på stan i den kanske vackraste höstdagen hittills i år.

Sagt och gjort, vi begav oss till stan och efter att ha letat i diverse butiker köpte Skalle en mössa och en väldigt fin halsduk. Jag å min sida, vars egentliga uppgift bestod av att vara sällskapsdam/smakråd köpte träningsbyxor och linne samt en sjukt snygg hoodtröja på Carlings. Åååååh, kärlek vid första ögonkastet! Det var även kärlek vid första ögonkastet på Jack & Jones, då mellan mig och en stor, mjuk stickad killtröja, hihi. Skalle trodde jag var galen men erkände snart att tröjan riktigt "skriker Christina"
Nöjda och glada ville vi fika. så vad gjorde vi? Jo vi invigde den eftertraktade Kupolen! :) Som alla snackat om att vi borde ta en fika på, haha. Mysigt var det, i solskenet. Men det var egentligen efter solskensfiket som vår busighet nådde sin kulmen. Vi hoppade på en spårvagn! :D Premiäråk ut till Vidablick! det var fantastiskt att åka spårvagn genom stan, en liten sightseeing á 20 riksdaler. Perfa. Allt dokumenterades väl med kameramobilen :)

Så dagen var perfekt. Ikväll stannar jag dock hemma när de andra drar till Vattentornet. Jag är på Rock-A-Doodle humör, kanske blir det lite Bernard och Bianca i Australien också. "Jag sitter fast, jag sitter fast!"

"De senaste åren har jag haft flera tillfällen som jag inte har tagit vara på,
men det har berott på att det varit så tråkigt"
      
                                                                                               - Peter Saville

Jag ska göra en kort resumé av helgen, innan den är alldeles bortglömd :P

I lördags var det den stora overallinvigningen! Men våra fina nysydda och fräscha overaller begav vi oss till folkparken för att leka lite med de andra overallnissarna. Kl var väl 3 när vi var där. Vid 4 var alla fulla. Så går det när man bjuder på alkoholblandning ur en dunk :P
Det var massor av grenar att tävla i. Kategorierna eller tävlingarnas namn var " vem suger bäst", "vem slickar bäst", "vem tål flest nyp", "best blow-job", "vem är modigast" , "vem är snabbast", "vem är störst i munnen" osv. man skulle bland annat suga upp en curry och filblandning ur en plastmugg med hjälp av ett sugrör. En skulle slicka ren en papptallrik från samma sörja, en skulle blåsa upp en ballong tills den sprack, och alla andra i gruppen skulle stå tätt, tätt inpå. Ballongen var fylld med makrill, behöver jag säga mer. Störst i munnengänget, där Jovana hamnade, fick pula i sig så många marsmallows som de bara kunde. Blä vad sött. Jovana är för övrigt en väldigt söt hamster ^^ I en gren skulle vi rulla ner för en presenning med såpa på och sen fortsätt att rulla ner för en backe. När man kommit ner till den plana delen skulle man med hjälp av en spruta pricka munnen på den som var bakom, och förhoppningsvis få in all filen som fanns i sprutan i munnen alltså. Jag fick fil överallt utom i munnen, tack Skalle. 
 
Jag tävlade i "vem är snabbast" och såg till min förtjusning att tävlingen gick ut på att äta en mums-mums så snabbt man bara kunde, utan hjälp från händerna. Jag slängde mig över min mums-mums och tog en stoooooor tugga. Bara för att inse att den var fylld med senap. (jag får rysningar bara jag tänker på det!) jag avskyr senap! Jäkla sjuksköterskestudenter som fyllt dem med sina sprutor. Sprutor är ett djävulens påfund alltså.
Jag kom tvåa i min tävling, ganska nöjd ändå. Flest nyp-personen fick sätta fast så många klädnypor som möjligt i ansiktet, smärta. Sen kommer jag faktiskt inte ihåg om det var nån annan tävling :P Eller jo, vi skulle hoppa över en kundvagn, åla under ett twisterliknande snöre och hoppa över allt på vägen tillbaka. I lera ska det tilläggas.

Fulla och glada traskade vi hem och slängde oss i duschen, åt lite mat och stack till tackfesten. Jag tyckte att den blev jättelyckad och phaddrarna och phadderisterna verkade himla glada över sina egenhändigt designade guldmedaljer. Så dagen var kanon!

På trappan brakade allt åt helvete, och många tårar fälldes, men jag tror att det värsta är över. Nu ska man bara tassa ett tag på tå och slicka sina sår tills de läkt.


Nu ska jag iväg och vara hurtig på friskis & svettis! Jo, tro det eller ej, medlemskort har jag nu :) Åh, varför bort João så förbaskat långt borta!? Jag vill ha honom här! Bums!

Nu är jag så trött. Har varit igång hela dagen med allt från basgruppsmöte, overallhämtning (som sedan visade sig inte bli hämtning för min del eftersom just den storleken glömts bort av leverantören och de skulle trolla med knäna och ta fram en inom en till två timmar så skalle erbjöd sig att hämta den, tack!)
Sen åt jag en skagenbaguette på Trappan som var sketagod innan det bar av med Jovana och Malin i Malins bil. Vi åkte till Ingelsta och handlade saker inför tackfesten. 900kr är ingenting att handla saker inför en tackfest för. I alla fall inte om du ska köpa alkohol åt typ 40 pers. Anyhow, vi åkte lite vilse, fast vi kan kalla det sightseeing :P Vände om och hittade sedan till alla affärer vi skulle till. Systemet var en upplevelse. Vi lastade på två 3liters boxviner, två vodkaflaskor och sen skulle vi köpa några cidrar till oss själva. Så kom vi till kassan. Jovana hade pengarna från klassen så hon började med att betala vinet och vodkan. Nemas problemas. Sen, när hon skulle betala sina egna cidrar kom han i kassan på att hon skulle visa leg. Och jag och Malin. Det bör kanske nämnas att Malin är 18 fortfarande. När hon sa att hon glömt sitt leg så vägrade han i kassan att sälja cidern till Jovana. FAST HAN REDAN SÅLT BOXVINET OCH VODKAN! Hon frågade om hon var tvungen att göra återköp på vinet och vodkan men han sa "nej, det är redan klart" Reslutat? Jovana fick lämna sina fyra ciderburkar för att hon inte skulle langa till Malin. Jag däremot fick köpa mina tre! Vad var det för teknik? Antingen säljer man allt eller så säljer man inget, eller? Han hade ju redan gjort fel, det blev ju inte ogjort för att han vägrade sälja fyra cidrar. Suck, vilken tönt med alldeles för mycket makt!

Vi åkte hem och lämnade av allt innan vi sprang upp på stan en sväng för att köpa lite presenter till faddrarna. Vi ska göra guldmedaljer i kartong och skriva "Världens bästa fadder!" på. Så nu har vi kirrat det. Vi gick in på systemet i city och köpte fyra cider. Haha, där fick du :P

Ikväll blir det syjunta här på Gripen när det är dags att pimpa våra overaller. De kommer bli så fina! De är förresten mörkblå Tessa, inget annat :P Åh, jag har lust att smälla i mig alla chips och jordnötsringarna vi köpte på egen hand. Jo, hela kalaset. Sen skulle jag vilja ligga och vrida mig i magsmärtor och ångest över att jag ätit så mycket skräp. Sen skulle jag sova ända till på måndag.

Inatt lade jag mig kl 1.15, och klev upp kl 5 för att gå ut med de sju andra idioterna och ta vattenprover i Motala Ström. Skitkallt. Skitmörkt. Skittråkigt.
Vi var klara kl 7. Och satt utanför labbsalen i en timme innan själva labben fick börja. Vi gjorde alla möjliga tester och vid 10 var vi aphungriga allihopa. Så vi började bli lite griniga :P Men då var det bara att härda ut till kl 12, och göra de sista proverna. pH, konduktivitet, färg, syre, klorofyll, temperatur. You name it, we've done it.

Kl 12 sprang vi hem och jag slängde in en matlåda i micron. Fisk och potatis har aldrig smakat så gott tror jag : ) Nu ska jag snabbdiska och bege mig till föreläsningen som börjar kl 13. Och slutar kl 15. Kl 15 ska vi ut och ta flera vattenprover, och sen ska vi tillbaka till labbet och fastställa syrehalten och sedan spara det andra vattnet i kylen. Efter det blir det hem igen, äta igen, fixa mig och sen kommer J. Jag har tänkt att vi ska fika på fräcka fröken. Hoppas det blir mysigt.

Martin, den knepige killen i vår klass (81:a tror jag) vill förresten att han och jag ska plugga tillsammans. Grejt. Jag vill verkligen inte. Men hur säger man det på ett inte elakt sätt?
João skojar om att åka hit och hälsa på mig. Det skulle typ kosta 30euro. Om han skulle få bo hos mig. Klart han skulle svarade jag, det är annorlunda. Jag menade att det skulle vara anorlunda att låta honom sova över än att låta J sova över. Jag undrar om han kommer, och hur det skulle bli att träffa och prata med honom i verkligheten.

Sist men inte minst, vill jag tacka ChelseaStefan för hjälpen med att ändra layouten på min blogg :) Jag är supernöjd.

Jag hade tänkt skriva av mig i bloggen. Men sen insåg jag att en blogg och en dagbok inte är samma sak. I alla fall inte för mig. I min dagbok har jag alltid kunnat skriva fritt, alla tankar och känslor som man knappt vågar tänka, och att berätta dem för någon är helt uteslutet. Allt sånt har jag lyckats få ner, sporadiskt, förkortat, taget ur sitt sammanhang, men ändå. Det har varit min räddning många gånger, billig terapi.
Allt som skrivs i bloggen kommer att finnas kvar, på ett eller annat sätt. Och folk kommer att läsa. Inte för att jag är nån Alex Schulman direkt, men det räcker för mig. Att några läser gör automatiskt att jag börjar funder över saker som formuleringar och jag självcensurerar mig. Något jag aldrig skulle göra i min dagbok.

Just nu har jag så fruktansvärt mycket som ligger och stör. Som kliar i kroppen om natten, som ger mig huvudvärk och som hindrar mig från att sova. Jag saknar min dagbok. Den med parfymerade och färgade blad som hängt med mig sedan dagistiden. Den som jag aldrig skrivit ut. Den som innehåller mycket av mig, det jag varit, det som skapat den jag är idag.

Dagboken där jag kan det första skrivna bladet utantill.
"Solit
Meja kom och gick till Farmor och Farfar och hej då"

Skrivet med stora och små bokstäver om vartannat, med alla j:n skrivna som versaler åt fel håll med en prick ovanför. Vem var den personen?

Du har gjort det igen, grattis. Egentligen vet jag inte riktigt vad det är jag tycker att du har gjort, men det känns knepigt. Du vill komma hit, träffa mig säger du. Hur ser mitt schema ut? Jo, efter kl 15 ska jag vara ledig. Jag tänker typ en fika, promenad i min nya hemstad och möjligtvis visa dig hur litet rum jag faktsikt har. Du tänker nåt annat. Nåt som kanske kräver att du sover över i Norrköping, och du undrar hur jag känner inför det.

Jag har lust att svara; Jo, men det finns massor av hotell här, det vore kul att hitta på nåt på kvällen med. Men jag vet vad du menar, jag vet vad du kanske vill, eller i alla fall vad som är underförstått. Och nej. Jag vill inte.
Jag vill inte! Först när du skrev det hoppade mitt hjärta till. Det måste jag erkänna, för en del vill fortfarande. Hur förtvivlat jag än försöker kväva dess röst så ropar det efter dig. Men den känslan gick snabbt över. För sedan blev jag ledsen och arg. Såhär gör man inte. Man säger inte sådär, man klampar inte bara på och bjuder in sig hos andra när man själv inte ens hade en plats på sängen att erbjuda. Mitt rum är inte heller gjort för mer än en person. En fika får det bli. Sovplats får du ragga nån annanstans. Mer heder än så har jag i kroppen.