Gatufesten, gatupesten?

Jag har börjat shoppa alldeles för mycket på sista tiden. Eller, egentligen är det väl inte för mycket om man faktiskt har pengarna och ändå lyckas spara? Hur som helst. Jag har inhandlat diverse lisvnödvändiga ting såsom Jonas Gardells bok Jenny, en bikini, tre linnen från Frank Dandy, ett par solglasögon, rouge och tre ögonskuggor, ett halsband från pilgrim, en mjuk "ögonbindel" som man sover med och ja, så har jag ju ätit ute på restauranger.
Ibland måste man få unna sig, och nu har jag gjort det.

Nästa vecka är det gatufesten och jag jobbar ganska mycket. När det är gatufesten och man jobbar förväntas man klaga, så jag klagar. Fast innerst inne vet jag att jag ändå inte hade köpt något tre-dagars band för att gå. Gatufesten är inte bäst på just stället, till skillnad från andra "festivaler" och stadsfester. Nej, nej, gatufesten är alltid bäst innan, hemma hos någon. Tjacka och the gang lyckas alltid med bedriften att sätta de artister som lockar flest unga människor på de minsta scenerna, vilket resulterar i att de mindre (läs. normalstora) tjejerna i panik måste lyftas över kravallstängslen. De stackarna som inte lyfts över, och därför inte måste lämna framträdandet, kippar efter andan i folkhavet som vinglar fram och tillbaka värre än prästens lilla kråka runt midsommarstången. Du ska ha tur om du klarar att se artisten. Skulle du dessutom fortfarande inte ha fått alkohol, svett, blod eller spya på dig efter showen har det skett ett mirakel. Allt medans ett coverband äntrar den stora scenen och kan blicka ut över ett halvtomt torg där publiken utgörs av de som sitter i något öltält och de personer som är påväg till öltälten. "Näääe, ja ä int bitter" ringer i mitt huvud. Jag vet, det är väl inte hela världen och det är oftast så det går till under uppträdanden. Men att det ska vara samma förbaskade visa varje år går mig på nerverna. Så för min del blir det antagligen en eller två av betaldagarna, och fest med vännerna så fort vi inte jobbar.

Nu är det snart juli, vart tog juni vägen? Det går kusligt snabbt.

Härlig måndag :)

Idag var det stadspromenad/shopping med Tessa som gällde. Solen var fruktansvärt stark men gömde sig senare bakom några lätta moln, vilket gjorde värmen uthärdlig. Det var skönt att inte ha någon stress. Att bara snacka strunt (okej, lite allvar med :P) och kika på reaplagg som trots just rean var normaldyra. I alla fall i våra mått mätt. Till lunch inhandlades det baguette på Subway och vi satte oss och hade "picnic" vid ån. Det var så skönt! Även om sakerna som flyter i ån skrämde oss något. Upptäckte att bildäck tydligen kan flyta. Knepigt.
Vi avslutade dagen med att gå in på kulturmagasinet. Typiskt Tessa. Men det var kul faktiskt, tro det eller ej. Vi var nästan ensamma när vi kikade på hur Sundsvall växt fram ur ruinerna efter branden 1888. Två kockobellos som inte ville något hellre än att slippa historielektionerna gick nu frivilligt och läste det finstilta. Eller två och två, jag kan ju bara prata för mig själv. Så det var väl en kockobello :)

Imorn bär det av mot huvudstaden i gryningen. Åter igen funderar jag över vad jag ska göra alldeles själv. Leta bikini kanske. Äta körsbär i solskenet. Klart är i alla fall att jag ska ladda min Ipod, så ensamheten inte blir alltför påträngande.

Ronnie har så rätt att det gör ont.


Imorn är det nio år sedan han lämnade oss. Nio år av saknad. Du är saknad men inte glömd.

Gratis må vara gott men inte eftertraktat

Är jag lovad en kyss, din kyss? Eller var det bara en undanflykt från en person som alltid vet vad han ska säga?
Din blick är kvar i mitt minne, din min när jag sa hur jag kände. Jag hoppas att du vet att det inte var alkoholen som styrde det jag sa och att jag nu antingen inte minns eller ångrar mig bittert. För det gör jag inte.
Enligt vissa skulle jag inte ha låtit dig gå, bara sådär. Jag skulle ha visat hur mycket jag vill ha dig. Enligt mig måste även du kämpa lite för att det ska bli nåt, kämpa lite för att få mig. Annars får du mig alldeles för lätt, även om jag inte vill något hellre än att vara nära dig.


Eller?

En tår för modern teknik.

Inga sms, inga bilder, inga videoklipp, inga låtar inga ingenting. Allt är borta från mobilen nu. Jag hade sms som var flera år gamla, bara för att de var så söta. Massor av bilder som jag tagit både i Paris, Portugal och här hemma. Samma sak med videoklippen. Alla minnen, poff, borta. Jag blir inte ens arg, jag blir bara så fruktansvärt ledsen. För någonstans visste jag att det kunde hända. Jag borde ha gjort som några av mina vänner, jag borde ha skrivit ner smsen. Då hade jag i alla fall haft någonting kvar.

Tack till Telias kundservice, som först förstörde mjukvaran i mobilen när allt jag bad om var att avsluta abbonnemanget och "köpa ut mig" och som sedan lyckades ta bort allt som var viktigt. Allt som betydde något. Ni måste ha ett sjujäkla erbjudande för att få tillbaka mig som kund.


Jag sa ju det Stefan. Gubb-vibbar.

Det är bara att acceptera. Jag sänder ut gubb-vibbar. Och när jag säger gubbe menar jag i det här fallet män som är 40+.
Där går jag, helt vanligt, och arbetar i första klass på tåget. Det går hur bra som helst och alla är trevliga. Jag springer lite fram och tillbaka genom tåget med diverse ärenden men annars är allt lugnt. Vid på och avstigning kliver jag ut på perrongen och säger hej då till resenärerna som kliver av och guidar och hälsar nya resenärer välkomna, naturligtvis. Det är när vi kommer till Gävle som det händer. Det kommer fram en gubbe med en fint ihopvikt liten papperslapp och säger "den här är till dig". Okej tänker jag, det kan väl vara nån som har glömt något på tåget eller har skrivit ner nåt klagomål eller så. Jag tar lappen och kliver på tåget igen. På tåget vecklar jag ut lappen och ser att det längst upp står ett namn och ett telefonnummer och under står det "Hej! Du är supersöt. Skicka ett sms så hör jag av mig!"

Va!? Skriver man sådana lappar nuför tiden? Och jag vet att det låter himlarns elakt, men trodde han att han hade någon chans? På riktigt? Så desperat är jag inte att jag kastar mig i famnen på en man som kunde varit min pappa, såvida han inte heter Johnny Depp, och det gjorde han inte. Jag slängde lappen i första bästa soppåse.
Enligt mina kollegor ska jag ta det som en komplimang, så då gör jag väl det då. Och hoppas att lappen nästa gång inte kommer från en gubbe som passerat sitt bäst-före datum utan från en som är lite färskare ;)

Nu måste jag skärpa mig, eller?

Inatt var det andra natten i rad som jag drömde om dig. Andra natten där allt var perfekt. För i drömmen är jag inte den där tjejen vars tankar gör henne förvirrad, inte hon utan självförtroende och inte hon som inte vet hur hon ska bete sig. I drömmarna är jag alltid oförskämt självsäker, inga tankar får mig att tappa målet och jag vet precis hur jag ska nå fram. Det slår aldrig fel, du vill alltid ha mig tillbaka. I drömmen är det alltid jag som har övertaget.

En kväll var det enda som behövdes. Nu är jag där igen, där jag med spänning och förtvivlan väntar på dina sms, där jag hoppas att du ska vilja träffa mig och där du är den första jag tänker på när jag vaknar och den siste jag tänker på innan jag somnar. Så frågan är om jag ska satsa, på de villkor du hade. Om jag ska strunta i vad jag ville och bara njuta av den här sommaren. För jag vet att jag skulle börja gråta om jag fick se dig med armarna runt någon annan. Suck. Jag avskyr att du gör mig såhär svag.


Well here, you stand infront of me,
looking as cute as you can be.
But I don't know if you are ment to be
my destiny.

Our love is fear in disguise,
I glance a tear in your eyes.
Would we work this out
if we were old and vice?

I don't know but I can't let you go
But, I found a little piece of you,
found a little piece of me
But it seems like we just lost it.

Miss Li - Seems like we lost it

Savage Garden, I miss you!

Savage Garden har varit en av mina favoritgrupper så länge som jag kan minnas. Faktiskt. Och en favoritlåt från det alldeles sönderspelade albumet är The lover after me. Jag har aldrig varit med om det som sjungs, men låten har ändå träffat mig i hjärtat. Om någon skulle ha undgått att höra den här låten så är den väl värd att leta upp och lyssna på. Tro mig.



Here I go again I promised myself I wouldn't think of you today
It's been seven months and counting
You've moved on
I still feel exactly the same

It's just that everywhere I go all the buildings know your name
Like photographs and memories of love
Steel and granite reminders
The city calls your name and I can't move on

Ever since you've been gone
The lights go out the same
The only difference is
You call another name
To your love
To your lover now
To your love
The lover after me

Am I all alone in the universe?
There's no love on these streets
I have given mine away to a world
That didn't want it anyway

So this is my new freedom
It's funny
I don't remember being chained
But nothing seems to make sense anymore
Without you I'm always twenty minutes late

Ever since you've been gone
The lights go out the same
The only difference is
You call another name
To your love
To your lover now
To your love
The lover after me

And time goes by so slowly
The nights are cold and lonely
I shouldn't be holding on
But I'm still holding on for you

Here I go again
I promised myself I wouldn't think of you today
But I'm standing at your doorway
I'm calling out your name because I can't move on

Ever since you've been gone
The lights go out the same
The only difference is
You call another name
To your love
To your lover now
To your love
The lover after me

Savage Garden - The lover after me


Vad gör man i Stockholm?

Nu är första övningsveckan avklarad. Jag var helt slutkörd igår. Så det var skönt att somna relativt snabbt och vakna sent idag. Sen var det bara att hoppa i bikinin och lägga sig på altanen och sola. Himlarns skönt.

På onsdag till veckan har jag ett knepigt arbetspass. Åker från Sundsvall kl 04.20 (gäsp) kommer ner till Stockholm 8.40 och sen har jag rast där till 16.40, när jag åker hem. Vad gör man i Stockholm en hel dag när man inte känner någon där? Det är ju lagom kul att gå omkring på stan själv. Förslag någon?

Borde kanske råka gå förbi Ronnie Sandahls lägenhet? Haha


Jag menar väl, egentligen.

Idag har jag varit elak. Förlåt.











Tessa har ofta rätt. Mamma har ALLTID rätt. (bäst att lägga på minnet)


Du sa att det kunde bli trassel, du hade rätt

Jag är egentligen inte på blogghumör. Jag är inte på något humör alls :P
Lördagen bestod av att först grilla här hemma, jag grillade tonfisk som jag borde ha kryddat men inte orkade göra, haha. De andra mycket trevliga människorna som funnit vägen till Alnö grillade kyckling och nåt annat kött, gott såg det i alla fall ut att vara. Jag tyckte det var mysigt, och hoppas att de som var där också tyckte det. Sen bar det av till stan i kanske världens rymligaste lilla audi : ) Vi stannade vid kårhuset och efter att ha dragit alla historier vi kunde för att få in Helena som inte hade gästleg var vi på vippen att ge upp när räddningen kom i form av Jonas and the gang. Gud vad fin han är.

Väl inne var det mycket folk men ändå inte så många som jag kände, vilket var skönt. Lyckades lura till mig en gratis drink genom att känna igen och kunna efternamnet på en kille som faktiskt borde känt igen mig men inte gjorde det. Aja, det var som sagt pubtömning så det var billigt, även för en student. Vi dansade, drack, snackade och hade det bra. Det var liksom lite lagom över allting. Lagom mycket folk, lagom bra musik, lagom mycket alkohol och lagom fina människor.

Han gjorde mig förvirrad i alla fall. Vi dansade, men inte för nära. Vi pratade, men inte för privat. Han såg mig rakt i ögonen med fast blick, som fick mig att rodna. Han presenterade mig för sina vänner, vilka första pratade högt till honom så jag hörde vad de sa och sedan lutade sig fram till honom och viskade saker i hans öron som han bara nickade och log åt. Jag avskyr sånt. Vad är det som jag plötsligt inte får veta? Vill jag ens veta det? Han höll mig sällskap när mina vänner gått för kvällen. Han lade sin hand om min rygg. Vid utgången hamnade vi en bit ifrån varandra. Jag såg hur alla tjejer i hans omgivning ville ha honom. Man ser det på blickarna, på hur de tvinnar en lock mellan fingrarna och hur de ställer sig i de poser de tycker att de ser sexigast ut i. Alla pratade med honom, u mun på varandra. Och jag såg hur han trivdes. Såklart. Mig var det ingen som såg. Jag är ingen som syns. Varför måste jag falla för honom? Han som alla vill ha. Alla som är mycket bättre än mig, på alla tänkbara sätt.

Josefin sa att jag borde satsa på honom. Jag svarade att han inte ville ha mig. Hon sa "bara för en natt då." Jag sa att det skulle krossa mitt hjärta.



Being attractive is the most important thing there is.
If you wanna catch the biggest fish in your pond,
you have to be as attractive as possible.

Nada Surf - Popular

Tessa vet bäst. Jag ska börja lyssna mer på henne.

One step forward, and two steps back...

Nu är det klart. Över. Jag fixade det inte, precis som jag trodde. Fan.
Nu blir det Norrköping. Om jag inte kommer in på nån förbannad reservplats. Jag kan inte ens vara besviken på mig själv, jag gjorde allt jag kunde. Både jobbkurs, vänner som tjafsar och så den här skiten i sista minuten. På distans. Jag som aldrig haft lätt för naturämnen. Fan, fan, fan. Det här är första gången jag misslyckats med något som jag verkligen velat, annat än kärleken. Nu orkar jag inte ens tänka på det mer. Det blir som det blir. Det var kanske aldrig meningen att jag skulle till Västerås?





Här ibland ruinerna,
bland torra, salta tårar.
Här bakom rullgardinerna och alla uteblivna vårar.
Här under askan utav sönderbrända drömmar,
ska vi bygga nånting större.

Lars Winnerbäck - Nånting större

Rädda mig

Fick MASSOR av grejer på jobbet idag. Allt från väska och ryggsäck till jobbmobil, notablock och nycklar. Stackarna verkar inte ha någon som helst aning om att jag inte stannar längre än till augusti. Aja, jag är ju bara anställd som sommarvikarie så det är deras eget fel om de räknar med att jag jobbar kvar.

Det blir nog Norrköping trots allt. Kändes som om nationella gick åt helvete. Grattis, mitt allra första IG är nog på ingång. Nu gäller det bara att bevaka mailboxen och få det bekräftat av läraren. Sen är mig dag fulländad. Not. Jag har bara skrattat åt hur dåligt det gick. Det stod mellan skratta eller gråta så för mig var valet enkelt.

I helgen blir det grillning i alla fall. Och pubtömning. På måndag åker jag ner till Göteborg. Trevligt att få se Sverige medans man jobbar. Kanske ska snappa upp lite dialekt när jag ändå är i farten?

Apropå ingenting så såg jag min granne ute på balkongen förut. Har varken sett honom eller hans fru de senaste halvåret, var inte säker på att de levde ens. Usch, vad elakt. Men man vet aldrig med gamlingar. Åh vilken jävla dag. Känner mig skitkonstig. Behöver jag säga att en myra bet mig rätt i skavsåret när jag skrev provet? Det summerar dagen ganska bra. Skit, på skit, på skit på helvete.

Jag är glad att batteriet tog slut. Två samtal är mer än jag fixar

Din röst i telefon. Jag spelar överlycklig och oberörd. Hoppas att min osäkerhet åtminstonde inte hörs. Du säger att du är glad att jag hörde av mig. Det låter som om du menar det. Du pratar som om det inte gått över en månad sedan vi sågs sist, som om ingenting förändrats.

Din dialekt är fortfarande lika vacker, och din röst gör mig lugn och upprymd på samma gång. Jag vet att jag skrev din sista rad för ett bra tag sedan nu, men jag kan inte låta bli. Jag har köpt nya kläder till när vi kommer att ses. Allt är nytt, från skor och leggings och tunika till bälte och smycken. Inte så mycket för din skull, jag kan använda allt det jag köpt vid andra tillfällen med. Men jag vill att du ser mig. Att du för en gångs skull ska vara den som inser att något gick förlorat. Du lägger märke till detaljer, så tänker inte lämna något åt slumpen. Utan att för den delen vara överstylad. Tessa får gärna sota mina ögon igen : )

Mest av allt ska jag bara njuta av att den här hektiska perioden äntligen är över.



Jag ska börja lägga mig innan solen går upp över grannens hustak. Jag ska försöka i alla fall.

Fortsätt höra av er, det betyder mycket

Jag har så fina vänner. Ge inte upp på mig, jag är snart med igen. Efter det förbannade provet, vars utgång till stor del kommer styra och påverka min framtid.

Lite svindlande tanke egentligen, ett av livets vägskäl komprimerat till ett enda prov. En chans.


Blahajologi eller inte?

Jag vet, jag är lite insnöad på det här med astrologi och de olika nischerna som finns inom området. Snubblade över en sida där man kan få sitt namn analyserat med kabbalistsystemet. Fråga mig inte vad det är :P
Hur som helst, jag skrev in mitt namn och tydligen ska jag vara en solklart 1:a. Jag tycker att det stämmer, på gott och ont. Men de som känner mig vet kanske bäst. Gult var för övrigt min favoritfärg när jag var liten, haha.


Siffran Ett:
Som etta är du självständig och även självkritisk eftersom du vill vara nummer 1. Du är en mycket ansvarsfull person som är duktig i ditt arbete, vilket kommer att leda till att du lyckas att uppnå dina mål. Är målet att bli chef är utsikterna mycket goda då du har starka ledaregenskaper. Allt du tar dig för kommer att gå vägen, även om vägen ibland blir lång.

Tänk på att vara ödmjuk och på att inte köra över andra människor. Märker du att det viskas bakom din rygg bör du nog tänka efter hur du agerar och kanske visa lite mer hänsyn.

Eftersom du har höga krav på dig själv har du också krav på din älskade. Helst ska hon/han ha lika höga ambitioner som du och vara mån om sitt yttre. I ett förhållande hittar du ofta på små roliga saker, som ni kan göra tillsammans, för att komma bort ifrån den trista vardagen.

Ditt liv regeras av solen och de bästa färgerna för dig är gult och brunt.