Pay-back. Big time
Jag bad tusen gånger om ursäkt för hur det såg ut, men å andra sidan, det är ju så man lever på veckorna. Eller jag i alla fall. Till den 10:e november lovar jag att det ska vara en jäkla skillnad! Då ska man kunna äta från golvet! Vi gick ner till Jovana ett litet tag mest för att hälsa på och för att Tessa skulle få se vem jag brukar umgås med nuförtiden :) Vi såg på America's got talent och den sjukt duktiga elvaåringen som sjunger som en gudinna. Efter det blev det en liten kvällspromenad runt delar av campusområdet. En nattpromenad a la Stefan (inte Tessas) som slutade vid deras Audi. Sen var det bara att vinka av dem när de åkte hemåt mot Uppsala igen. Tre timmars hemresa. Och jag traskade tillbaka till mitt kaos. Jag var online på msn, fast jag inte var där. Och João hade hejat. Han hade väntat i över tio minuter på att jag skulle svara, trots att han var hos sin bror på middag. Eftersom jag inte svarat hade han gått. :/ Men det är inte det som ska minnas från ikväll! Nej, ikväll var kvällen då en bit av verkligheten tog sig in i min bubbla. Påminnde mig om att det finns en värld utanför det här och det var faktiskt skönt. Mera sånt! (fast gärna med 10 minuters förvarning, hihi)
Jahopp
Annars har jag ett ganska så härligt dubbelliv just nu. Sliter som ett djur med skolarbetet, matlagning, städning, betalning av räkningar och andra sånna praktiska saker. Försöker hålla ögonen öppna på föreläsningarna, och antecka, naturligtvis. Men sen har jag den andra sidan med, den som festar hela helgerna, den som går på promenader mitt i natten och den som skämtar med João tills tårarna rinner av skratt. Den mänskliga sidan.
Nu vill jag åka bort. Jag vill åka till Seyshellerna, på momangen!
Tenho que dizer que adoro os boxers, axo mesmo sexy
Tänkte dra en liten uppdatering eftersom jag inte bloggat på ett tag nu och en och annan snällt bett om att jag ska skriva ett inlägg. So, enjoy.
I måndags blev det fotbollskväll. Stefan, skalle, Rasmus, Viktor, Philip och jag. Jepps, grabbarna ville väl ha lite kjoltyg till matchen. Det var dock tur att jag inte hade någon kjol för det blev snorkallt och trots mina två linnen, en tröja och jacka och vantar på händerna slutade det med att Stefan fick värma mina händer. Tack!
IFK spöade i alla fall bortalaget med 1-0. 7100 pers på läktaren kunde inte ha varit gladare. Visst ja. Måndag. Det var då jag och skalle bestämde oss för att vara duktiga (läs ekonomiska) och handla på Lidl. Så vi började traska i den mycket fina höstdagen. Vi gick och gick och gick och gick. Och skrattade hela vägen. Jag vet inte om det är skalle eller jag eller vi två som triggar upp varandra men plötsligt var allt kul. Knejpgatan var motiv för många skämt på låg nivå, Rhodondendrondalen blev en uttalstävling som ingen vann och lövet som föll ner och lade sig över min mun var hysteriskt roligt där och då. När vi gått åt helskotta för långt frågade vi en postbärarinna om vägen och så var det bara att vända på klacken och traska tillbaka nästan hela vägen. Jag köpte en hel del så papperspåsen blev nästan outhärdligt tung på vägen hem. Lild ligger aldrig i centrum, bra kom-ihåggrej.
På tisdagen fick jag veta att j ändå inte skulle hit. Förvånad, knappast. Ledsen, nej. Besviken, ja. Jag klippte håret under dagen. 100 kr. Det blev jättefint! Sen sprang jag och Stefan Norrköping runt efter en matta. Det är så typiskt mig att redan på förhand veta precis vad jag vill ha. Och sen när jag hittar jag det har jag verkligen ekonomin för den saken. Jag har en tendens att gilla den dyraste saken i butiken. Jag måste vinna på lotto eller gifta mig rikt ^^ Jag fick nöja mig med en billigare variant, nåja, det är mysigare i mitt rum nu i alla fall.
Igår, onsdag, var det overallprovning! Åh, det ska bli så kul att få en alldeles egen overall som jag kan sätta mina fina märken på :) Jag längtar tills jag får ta på mig den. På kvällen var det perverterat prat med João som gällde. Fruktansvärt charmig kille det där. Och rolig dessutom. Synd bara att det är så många mil emellan oss. Angående rubriken, för er som inte kan portugisiska (obildade människor :P) står det "jag måste säga att jag älskar boxers, det är väldig sexigt" Sagt av João när han råkade se mig i pyjamas. Ja, RÅKADE, jag lovar.
Idag, torsdag, pluggade jag hela dagen. Skrev en rapport om miljöfrågans komplexitet och begreppet hållbar utveckling som verkligen tog musten ur mig. Men nu är det klart. Guldstjärna till mig :) Nu ska jag pyssla om mig själv genom att måla naglarna och lite sånna, tjejiga, grejer. Synd bara att ingen kan se och uppskatta det. Än :P
Idag saknar jag förresten min familj och mina vänner extra mycket. Fråga mig inte varför. Men det vore skönt att vara hemma.
15 september är en bra dag
Ikväll är det husfest här på studentboendet. Det kommer att bli grymt roligt med massor av folk. Och mat och musik och dricka. Det börjar kl 18 med tacobuffé sen blir det insläpp för de som vill kl 19. Just nu är kl 15.40 och av basljudet att döma har förfesten redan börjat någonstans i huset. Kul för dem :P
Idag är jag extra glad. För idag har jag pratat med João, min kusins kompis. För alla som inte vet vem det är eller för de som visste men har glömt bort honom så var han en kille som jag träffade på restaurang när jag var 15 och han var 16. Det var min kusin som fyllde 17 och alla var ute och åt för att fira honom. Jag blev störtkär i Joãos personlighet och utseende. Men vi var bara där över sommaren och det var bara att åka hem till kalla Sverige och börja skolan igen. Jag hade inte ens hans nummer, eller mailadress eller någonting. Bara hans namn och minnena från middagen. Några år senare sprang jag på honom på stranden i Portugal, åter igen i sällskap av min kusin. Han var fortfarande snygg som satan :P Och charmig. Jag fattar verkligen varför svenska tjejer faller för italiernare och andra sydeuropéer när de är på semester. De har nåt extra : )
Nu, några år senare, har jag "sprungit" på honom igen, genom hi5. Han kom ihåg mig och säger att han är förvånad att jag kommer ihåg honom. Som om jag skulle kunna glömma. Jag addar honom på msn och snackar med honom. Igår fyllde han 21, och han är fortfarande lika charmig. Så frågar han om jag inte brukade färga mitt hår när jag var i Portugal, för det hade min kusin sagt till honom. Jag svarade att jag aldrig färgat håret med följdfrågan "så ni killar har pratat om mig?"
Hans svar var "det är lite svårt att inte lägga märke till dig, och inte prata om dig :)" Nån som tvivlar på att jag blev 15 år och störtkär igen?
Nu kommer jag att gå runt med ett fånigt leende hela kvällen. Psyket är en bräcklig sak.
Nelly Furtado - In God's hands
Du gjorde mig mållös idag. Det händer inte så ofta. Men nu ska du flytta, lämna Sundsvall bakom dig just nu och dra ner dina saker till dina föräldrar för enkelhetens skull. Sen ska du söka jobb, resa runt och träffa kompisar. Skaffa någonstans att bo. Västerås. Jag hade kunnat vara där. Du hade kommit dit. Men hade du kommit dit om du vetat att jag varit där? Kanske, kanske inte. Jag vet i alla fall att du är bra mycket närmre mig nu. 1h och 52 minuter med tåg för att vara exakt. Det skulle kunna funka, om man skulle vilja det. 300 kr tur och retur, ungefär. Så nära men så långt borta. Så är du för mig. Närmre, närmare, närmast. Alldeles intill. Men bakom fasaden finns olika värderingar, olika erfarenheter och olika mål i livet. Nej, vi gör nog bäst i att bara prata med varandra lite då och då. Vara tjenisar på stan liksom. Då skapas ingenting och ingenting kan heller förstöras.
Bäst att jag fortsätter att lyssna på Jack Johnson och letar efter ett svar på om könsroller är socialt eller biologiskt betingat. Sen måste jag köpa en matta också, och krokar till gardinerna. Och mjölk och bröd. Se hur du gjorde mig. Västerås. Shit också vad jag är svag.
Ljusmys
Idag har jag läst. Och läst och läst och läst. Och nu har jag bara 20 sidor kvar. Innan jag ska läsa det igen, och igen, för att kunna diskutera det på litteraturseminariet på torsdag.
När pluggandet var över passade jag på att sätta upp mina stora vallmoblommor som jag köpt på Ikea, eller ja, jag valde dem, mamma och pappa betalade. (tack!) Nu är min vägg genast mycket mysigare. Jag försökte sätta upp mina gardiner men det fattas någon sorts krokar att fästa dem i. Oh, well, jag löser det på något sätt. Sen tände jag massor av ljus i mitt lilla rum och bara satte mig och myste på sängen ^^
Annars är det mycket missförstånd den här veckan. Mycket som förstoras upp och saker som misstolkas och görs om. Ryktesspridning och skitsnack. Och jag orkar inte engagera mig. Jag orkar verkligen inte!
Jag måste börja träna också. Suck. Idag är jag lite orkeslös, märks det?
Home sweet home : )
I fredags skulle jag egentligen åkt upp till huvudstaden med Emelia i hennes bil och bott i hennes pappas lägenhet och sedan skulle vi ha kikat på Håkan på Grönan. En kanonhelg med andra ord. Men, så började flera av mina klasskamrater snacka om att de skulle åka hem. Och jag började fundera på varför inte jag åkte hem. Så jag bangade ur och tog tåget till Sundsvall istället. Sa inte ett pip till någon och mörkade i telefonen när mamma ringde. Inte förens det var 15 minuter kvar till Sundsvall så frågade jag mamma om hon kunde göra mig en tjänst.
Det blev alldeles tyst i telefonen.
Jag - Hallå? Kan ni det?
Mamma - Vadå för tjänst?
Jag - Kan ni komma och hämta mig?
Mamma - Va? Hämta vart?
Jag - Men på järnvägsstationen
Mamma - VA!? ÄR DU HEMMA!?
Jag - Ja, jag är i Sundsvall om 15 minuter
Mamma - Du driver med mig!
Sen fick jag svära på hedersord femtioelva gånger att jag faktiskt var nästan hemma för mamma kunde inte tro mig. Hon är så söt : )
På kvällen åt vi krabba som var ljuvligt gott och det var så fruktansvärt skönt att sova i sin egen säng, i sitt eget rum. Hem-hemma liksom. Att vakna och vandra ut i pyjamas med håret åt hellskotta, rosta lite bröd och sätta sig vid köksbordet med en stor mugg oboy och Sundsvalls Tidning var rena himmelriket.
Sen började det regna. Och regna och regna och regna. Men det struntade vi i. För vi åkte och handlade. Jag hade önskat mig kräftor till på söndagen så det blev det första vi köpte. Namnam. Sen åkte vi till Ikea, eller Birsta City eller vad man nu ska kalla det. Jag höll tummarna för att Tessa skulle jobba på Glitter just idag, just när jag var där. Jag var både nervös (fråga mig inte varför) och förväntansfull när jag trippade fram mot butiken. Jag hade ungefär samma känsla och stil som dagen före julafton när man går och klämmer på alla paket och försöker lista ut vad man ska få. Och där stod hon, jag kände igen det långa håret som tydligen inte blev så kort efter klippningen. Och hon kände knappt igen mig. Eller jo, hon kände igen mig men kopplade inte att det var jag. Det var så oväntat, jag borde ju befinna mig 534km bort. När min syster dök upp vid min sida kopplade hon. Och fick tårar i ögonen. Gud vad söt du är! : ) Du anar inte hur det värmde i hjärtat att du blev så glad att se mig!
Imorn ska jag nog hinna med en fika med damen i fråga, och förhoppningsvis även Jossi och kanske Ida om de inte jobbar. Suck. Varför kan man inte dra ner Sundsvall till Uppsalatrakten? Lagom nära, lagom långt borta. Det här är för långt.
Finsittning
På lördagen var det äntligen dags för vår riktiga avslutning! Finsittning på Trappan! :D Jag hade min svarta klänning med mönster på och håret blev väl inte superbra men det fick duga : ) Alla var så fina, speciellt grabbarna grus. Det blir alltid sån skillnad när killar klär upp sig. Tjejer klär ju upp sig oftare tycker jag. Lite kul var det dock att Stefan smsade och frågade om jag kunde knyta en slips eftersom varken han eller Philip kunde det. Så jag fick knyta, det gick sådär om jag ska vara riktigt ärlig, jag är bättre på at knyta bredare slipsar. Eller, de ser ut som jag vill att de ska se ut, tror inte att det var något större fel på knuten : ) På sittningen var det bordsplacering och det spräckte vårt järngäng till vissa delar, men jag hade excellente Pontus till bordsherre. En äkta gentleman! Gjorde precis vad som förväntades, dvs. drog ut min stol, fyllde på i mitt glas och andra sånna småsaker. Dessutom väntade han en mindre evighet innan han började äta sin mat bara för att jag aldrig fick in min vegetariska mat. Han vägrade äta sin mat trots att jag insisterade. Det var sött ^^
Kvällens meny var bättre än på fusksittningen (naturligtvis:P)
Förrätt: Mozzarella- och tomatskivor med pesto
Varmrätt: Fläskfilé med klyftpotatis och grönpepparsås (ugnsgratinerad aubergine med andra grönsaker)
Efterrätt: Mjölkchokladpannacotta
Dryck: Vitt vin (för min del)
Sen var det underhållning av de jäkla svamparna, som går mig på nerverna. De och sen slibbige lärarstudenten. Usch, jag får gåshud bara jag tänker på honom :P Och så var det prisutdelning för de olika programmen. Vi hade årets nolla som blev Skalle. Philip blev årets raggare, Pontus och Catta årets kompis, Stefan blev årets knäskada och Jovana och jag blev årets sångfåglar ^^ Det var totalt oväntat att jag skulle vinna något så när jag stod på scenen blev jag så nervös att benen skakade utav bara fasen. Men glad blev jag, oerhört glad och tacksam. Det var bara Rasmus som inte vann nåt, av oss som brukar umgås alltså. Det var synd om honom då, även om han sa att det inte gjorde något.
Efter sittningen gick vi hem och bytte om innan vi gick till Dalkarlen på mellanfest. Det var grymt bra stämning! Skrattade som en galning. Senare hittade vi tillbaka till trappan och där dansade och dansade och dansade vi och hade jättekul. När det var dags att gå hem igen var det tänkt att det skulle bli efterfest hos oss på Gripen men en efter en ur gänget bangade och gick hem till sig. Innan dess lyckades Rasmus köra på en ciderburk med sin cykel så den böjdes runt däcket och vägrade åka av! Hahah, det åkte runt, runt, runt och runt och skvätte cider lite överallt. det var sjutk roligt där och då. Det åkte till och med in under stänkskyddet :P
Vi försökte få tag på Philip som var full som ett ägg och tydligen hade en egen korridor uppe på trappen. Det var i alla fall det han smsade, senare fick vi reda på att han menade att han var med korridorfolket. Hur som helst, vi gick hem till Gripen och jag höll Philip sällskap medan han stekte köttbullar och ägg. Och som tack pimpade han ut mig och min massage till de andra korridorarna som också var där. Alltid lika trevligt.
Söndagen var lugn och fin och på kvällen samlades Stefan, Rasmus, Skalle, Jovana och jag och handlade på konsum. Sedan gick vi till Dalkarlen och lagade pizza! Det blev jättegott och det var trevligt som tusan. Ingen kom ihåg att vi köpt glass till efterrätt men jag tror ändå inte att vi hade orkat någon. Så det blir film och glasskväll nån annan gång. På vägen hem frös jag, som vanligt. Jag måste börja ta på mig tjockare kläder. Tur att jag hade Stefan och Jovana som värmde mig hela vägen hem i alla fall. Mina två kaminer ^^
Nu är det här det sista långa inlägget jag skriver på ett tag, nu är ju nollningen slut och allt. Kram på er som orkat läsa!