cabreu

Nu har jag lyssnat på Lasse Lindhs Svenska hjärtan hur många gånger som helst. Jag kan bara inte bli less på den, för texten stämmer så perfekt in på mig. Tyvärr borde det kanske tilläggas? Aja. Deppig är jag inte. Har haft mycket tid att tänka, vilket slutat i att jag tänkt massor utan att egentligen komma fram till något :P Jag hör till kategorin som tänker och tänker och inte verkar bli klokare för det. Men sen kan det bara klarna mitt i en diskusion och då kastar jag ur mig planer och tankar inför framtiden och det verkar som om jag hela tiden haft svar på mina funderingar. Gud vad knepigt det låter, men alla har väl sina sätt att komma fram till vilken väg man ska välja när man väl står där i korsningen ; )

Jag har märkt att våra telefonsamtal inte är lika långa och lika djupa längre. Kanske känner vi varandra bättre, kanske glider vi ifrån varandra, kanske överanalyserar jag allt. Har en tendens att göra det. Just nu önskar jag att jag hade Lindas självförtroende, Tessas sköna stil och Jossis energi.

Synd att det blåser vårstorm runt knutarna, jag hade gärna gått på promenad. Bara jag och musik. Och kanske lite solsken. Fast det är kanske lika bra att det blåser, då slipper jag tänka ännu mer. Måste börja göra något också.

Lurade förresten ingen på första april. Jag saknar tiden när jag fortfarande gjorde det. Men tydligen försvinner "magin" runt sådana dagar när alla andra dagar blir lika viktiga eller viktigare. Det är nog där det sitter. När man är liten mäter man året efter födelsedagar, skollov och andra högtider. Ju äldre man blir desto fler viktiga dagar får man. Lördagsgodisdagen, veckopengsdagen, discodagar, tävlingsdagar, lönedagar, shoppingdagar, fikadagar, betalaräkningardagar osv. Suck. Det är väl såhär man tänker när man är 20.