cabreu

Jag vill vara lite mer. Lite vackrare, lite smartare, lite roligare, lite bättre. Vara nån som får dig att jobba lite extra, vara värd att satsa på. Jag kan inte vara enkel, jag är bara inte sån. Jag önskar att jag inte längtade bort så mycket när jag har det bra där jag är. När jag är i Norrköping vill jag hem, när jag är hemma vill jag till Portugal, när jag är i Portugal vill jag till Alnö och sådär håller jag på. Vart börjar livet? Jag vill bort, bort, bort. Till något nytt, tillbaka till det som var.

Jag vet att världen är mer än såhär, mer än mode, mer än fester och mer än skola. Hela mitt liv har varit en förberedelse inför livet. Jag är en sån som har valt "rätt" hela livet i princip. Pluggat bra, inte haft nån fjortisfylla, inte rökt, inte snusat, inte snattat, inte fuskat, inte mobbat och inte haft nån tonårsrevolt. Gör det mig bättre? Sämre? Eller passar jag bara in? När börjar livet? Mitt största problem är nog att jag tänker för mycket, analyserar och krånglar till allt.


Varför kan jag inte tycka om mig själv?