Ny början?
Nu hoppar jag över allt vad "hej och välkommen till min blogg..." och presentationen av mig själv heter. De som redan känner mig behöver inte veta mer, de som inte känner mig har antagligen inget behov av det.
Så jag tänkte kasta mig rakt in, head on liksom. Är på ett jättekonstigt humör just nu. Ingen musik passar men jag vill inte ha tystnad. Ska på dejt imorn. Eller dejt och dejt. Lunch. Det är jag som så fruktansvärt gärna vill att det ska vara en dejt, för han är underbar. Han är verkligen det. Vi har så mycket gemensamt att det är freaking scary. Eller är det många killar som lyssnar på Norah Jones, simmar, har dansad salsa och läser franska? Tanken att han inte varit helt ärlig har slagit mig, men nä, vad skulle han tjäna på det? Det är kanske för att jag ska träffa honom som jag känner mig konstig? Vill liksom vara mig själv men inte göra honom besviken. Vill inte rusa in i något men vet inte hur man håller lagom takt utan att stanna. Det mesta jag brukar göra ska ske fort, om inte nu på en gång så omedelbart ; )
Men känslan av att inte duga försvinner när jag blundar och föreställer mig honom. Herregud, jag är fast. Skulle det inte funka så har han redan en bit av mitt hjärta. Det är kanske det som skrämmer mig mest. Att det gått två veckor och jag är galen i honom. Jag har sommarfjärilar fulla magen, som flyger omkring åt alla håll, mitt i vintern.
Typiskt mig. Låta hjärtat och känslorna sova hela sommarn och väcka dem nu. Fast man kan kanske väcka sitt eget hjärta?