cabreu

Han var inte där idag. Inte vad jag kunde se i alla fall. Suck. Att släcka bränder med handbrandsläckare var askul, att lägga en brandfilt över en docka som skulle föreställa en människa vars kläder brann var också kul. Att ha på sig en gigantisk, blå overall var hett som tusan. Byxgrenen var väl någonstans i knähöjd. "Är det här den minsta storleken?" -Ja. Det var kanske första gången i mitt liv jag fått ställa den frågan, haha. Allt var kul. Synd att han inte var där så jag kunde ge honom ett leende och ta hans namn, hihi.

När jag kom hem var jag faktiskt full av energi. Så jag gav mig naturligtvis ut för att springa. Det har blivit en vana nu, skönt. Den runda jag går/springer är totalt sett ca 4,5-5 km. Jag brukar gå i rask takt i ungefär 1,5 km som uppvärmning och sedan springer jag 2-2,5 km och sista biten hem går jag för att varva ner. Idag hade jag gett mig tusan på att jag skulle springa längre. Med Ipoden i högsta hugg gav jag mig ut. Uppvärminingspromenad i 2 minuter. Sen sprang jag. Jag sprang, jag sprang, jag sprang. Koncentrerade mig på andningen, försökte tänka bort mjälthugget på höger sida som fick mig att göra grimaser. Låtsades att vadmusklerna inte sved. Höjde volymen, och fortsatte springa när saliven blev tjock och svetten rann. Plötsligt var jag hemma igen. JAG SPRANG FYRA KILOMETER UTAN ATT STANNA! Det låter kanske inte som något att hänga i julgranen precis, men för mig är det ett otroligt stort framsteg. Fyra km. Jag kan inte fatta det. Det var länge sedan jag var så nöjd, och skröt så mycket om något : )

Imorn blir det ombordstigning på x2000 för att checka vagnen. Trevligt värre. Oh, I'm in a funny mood. Fast egentligen borde jag läsa fysik. Pyttsan också.