När grät du senast?
Om det är sant som man säger; att de tårar man inte gråter fryser till is i hjärtat, borde mitt hjärta vara nästan ren is.
Det är inte ofta jag gråter. På gott och ont. Det har aldrig varit jag att gråta. När jag gick på dagis hände det naturligtivs att jag gjorde mig illa. Men satte jag mig ner och storlipade som alla andra ungar? Nej, jag skrattade. Fråga mig inte varför. Fröknarna fick sätta sig ner och gråta med mig så jag skulle "veta hur man borde göra."
Jag lärde mig vad som var "rätt" och sedan dess skrattar jag i alla fall inte när jag gör mig illa. Men jag gråter inte heller. Till mina kompisar brukar jag lite skämtsamt säga att om de ser mig gråta är det bäst de ringer min mamma eller polisen, för då är det illa.
Men, det finns en ganska töntigt undantag. En tv-serie får mig nästan alltid att gråta. En tv-serie. Det är ju så jag skäms. Serien är i alla fall Grey's Anatomy. Jag vet inte om det beror på handlingen, musiken, hur jag mår just nu eller nåt annat. Men jag kan inte hjälpa att tår efter tår rullar nerför kinderna i slutet av varje avsnitt.
Tårarna som faller nu är troligtvis en blandning av de som borde fallit förut. Av de som jag höll tillbaka. Det betyder kanske att jag kan smälta en bit av den tjocka isen? Jag ber till Gud att det är så. Att tårarna lättar mitt sinne och gör mig till en bättre människa.
Det är inte ofta jag gråter. På gott och ont. Det har aldrig varit jag att gråta. När jag gick på dagis hände det naturligtivs att jag gjorde mig illa. Men satte jag mig ner och storlipade som alla andra ungar? Nej, jag skrattade. Fråga mig inte varför. Fröknarna fick sätta sig ner och gråta med mig så jag skulle "veta hur man borde göra."
Jag lärde mig vad som var "rätt" och sedan dess skrattar jag i alla fall inte när jag gör mig illa. Men jag gråter inte heller. Till mina kompisar brukar jag lite skämtsamt säga att om de ser mig gråta är det bäst de ringer min mamma eller polisen, för då är det illa.
Men, det finns en ganska töntigt undantag. En tv-serie får mig nästan alltid att gråta. En tv-serie. Det är ju så jag skäms. Serien är i alla fall Grey's Anatomy. Jag vet inte om det beror på handlingen, musiken, hur jag mår just nu eller nåt annat. Men jag kan inte hjälpa att tår efter tår rullar nerför kinderna i slutet av varje avsnitt.
Tårarna som faller nu är troligtvis en blandning av de som borde fallit förut. Av de som jag höll tillbaka. Det betyder kanske att jag kan smälta en bit av den tjocka isen? Jag ber till Gud att det är så. Att tårarna lättar mitt sinne och gör mig till en bättre människa.
Kommentarer
Trackback