Nedstämd eller glad?

Idag är det en riktigt konstig dag. En dag jag helst hoppar över om jag får välja, men det får jag inte. Idag är det nämligen Helenas begravning. Hem-hemma. Och det betyder att jag inte kan vara där, fast jag så gärna vill. Jag har haft turen att inte mista många i mitt liv hittills, endast två gånger har jag varit på begravning varav en gång jag knappt minns. Men den andra minns jag, då var jag elva år och det var min farfar som begravdes. Jag hade inte riktigt vela inse eller förstå att han var borta förens på begravningen. Då brast allt. Då insåg jag. Lite så är det med Helena. Visst, jag är äldre, visst jag förstår att hon har lämnat oss. Men det saknas en bit när man inte får vara med på begravningen, i alla fall för mig. Min familj var där, och lämnade en ros från mig.

Hade det bara varit begravningen idag så hade det varit lätt att vara ledsen, eller nedstämd. Men just idag skrev min lillasyster teoriprov och klarade det! På första försöket! Jag är så himla stolt och glad för hennes skull! Bra jobbat syrran! :D

Idag fyller min gamla bästis, Frida, 21. Vi var oskiljaktiga när vi var små. Fyllde ju nästan år på samma dag och allt! Riktiga bästisar, som inte behövde något annat i världen än varandra. Hon är i USA och susar nerför backarna där nu. Och jag är riktigt glad för hennes skull med. Imorn är jag ledig och ska på revy med Hanna^^ hon bjöd med mig, jag ska få riva biljetter och ha en jättefin revyklänning på mig samt se på själva revyn. Innan så ska vi äta potatisgratäng med sås, kycklingfiléer och sallad! Och på lördag fyller jag år! Dessutom är det inflyttningsfest/förfest hos Catta och Anneli och sen är det vinterkravall!

Men så var det begravningen. Den har gjort sig påmind varje gång jag skrattat idag, varje gång jag skämtat och varje gång jag varit lite glad. Stressigt har det varit också och på hela veckan har jag inte haft en egen stund. Missförstå mig inte, jag älskar att umgås med Hanna och Jovana i korridoren, och hitta på saker med de andra i klassen. Men jag har ett stort behov av att få vara ensam ibland. Inte göra någonting. Bara vara ensam. Så idag när alla tre gripentjejer skulle ha tränat stannade jag hemma. Jag la ut mötesanteckningarna på blackboard eftersom jag var sekreterare på dagens möte, så jag hade ju något att göra. Men skönast var det ändå att vara alldeles själv. 

Nu väntar jag på att mamma ska ringa, så jag får prata av mig lite. Och hon med.   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback