cabreu

Och det hade den personen väldigt rätt i. 1 månad och 1 vecka sist var det.

Shit.

Det händer ju så mycket! Så glömmer man skriva en sak, och hoppar mil till nästa och är sen tillbaka och ingenting har förändrats. Samma tankar som virvlar, samma ångest, samma lycka, samma liv, drömmar och planer.

och ändå inte :)

På senare tid har jag tänk ganska mycket på vad som skulle hända om man bara lackade ur totalt.
Typ på en föreläsning när någon sörplar på sitt kaffe. Allt är tyst förutom föreläsaren som mumlar och
personen som sörplar på sitt kaffe. Att då bara resa sig upp och skrika "VAFAN HÅLLER DU PÅ MED DIN JÄVLA APA? KAN DU INTE DRICKA KAFFE SOM FOLK ELLER?" och sen sätta sig ner igen och knipa käft som om ingenting hänt.

Lite som den där visa-reklamen som gick förut, när folk plötsligt knuffade varandra av broar och plöjde åkrar alldeles nakna.

Jag har kanske tourettes eller hur det stavas. stum-touretts. Det är nog en ny diagnos. För oss som tänker saker men någonstans ändå har spärren som får oss att inte skrika ut dem.




Förresten kom Moneybrothers nya skiva ut idag. KÖP KÖP KÖP! (och inte bara pga IPRED)


ta hand om varandra!
/C